Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1847, sida 2

blott, emedan jag måste vara ater hemma tidigt, alldenstund jag i afton har en gäst, som ligger mig mycket om tyjertat.5 Skrifvaren gick, och S— öfverlemnade sig åt den mest otyglade glädje, att han, som han trodde, så exempellöst kunde taga den saderliga spiran iftran sin gamla ungdomsvän doktor B—. 9. Hvem då, herr doKktorTr ?2o Halstimman hade knappt tilländalupit, då Axel och bans älskarinua redan inträdde. Flickan var verkligen så väl beslöjad, att doktorn icke kunde upptäcka det ringaste, ännu mindre det största af hennes anletsdrag. Han sökte icke heller locka ur henne ett enda ord; men desto mer preuikade han for henne. Och han hade härtill stor orsak, ty hon snyttade mycket. Men änatligen, efter det doktorn högt och älskarn sagta intalat henne alla mojliga trösteoch bevekelsegrunder, lät hon öfvertala sig att stiga med bada i vagnen, som förde dem till doktorns syster. oDet var ett jelteverklo sade doktor S—, då hans kusk äter hjelpte honom upp i vagnen. Kan du tro, att det lilla krypet ännu sökte spjerna emot och ville tillbaka med oss!lo otlvem då, herr doktoren yJaså, du vet ingenting. Så mycket bättre: skall också icke erfara nagot vidare. Fört hemally 10. Besynnerlig upptäckt. Vår glädjeäruckne doktor hade väl knappast tandrat ett par hvarf upp och ned i rummet, så visade sig redan hans afltongäsl, en god timma före den vanliga tiden. yVäfskommen kära A—I1) ropade han emot honom, oni har sckyndat betydligt, och det behagar mig. Jag förstår att er far har meddelat er något af vår gemensamma plan. p)