Article Image
fortsatt orättvisa. Ett sätt att visa innevänarnes tacksamhet och välvilja vore visserligen, att med något lämpligt penniugebitrag underlätta brandkorpsens omsorger för sprutattiraillernes vidmakthållande. De ganska stora inkomster, hvaraf staden för närvarande lyckligtvis är i besittning, torde lätt nog medgisva en dylik uppoffring, som kanhända vore Götheborgs befolkning lika värdig, som gagnelig. Jag öfverlemnar detta ämne till magistratens öfvervägande, och fortgår till hufvudforemalet för detta sammanträde. Jag har dertill hemtat anledning af Kongl. förordningen af den 19:de Aug. 1844, hvari, genom förändring af 59 8 kongl. Maj:ts den 50:de Juni 4828 sasställde nadiga reglemente för städernas brandstodsbolag, det heter alt: den som vid eldsvada fört högsta befälet, må, i förening med stadens magistrat och brandstodskommittg, hos styrelsen öfver städernas allmänna brandstodsbolag? till beloning anmäla den, som deraf ejort sig särdeles förtjent vid eldsläckningen. Nu vete vi, huru mmårkt modig, rask och oförtruten vär frivilliga brandkorps städse visat sig vid eldssara. Jag soreslar alltså, att en anmälan hos besagde styrelse må göras, antingen till någon allmän honorosik utmärkelse för de frivilliga korpserne, elier till någon speciell penningebeloning. Bland de individer af frivilliga brandkorpsen, som med största sjelfuppoffring trotsat farorna, bar IIr stadsmäklaren Bundy slersaldiga gånger adragit sig min synnerliga uppmärksamhet. Sa vidt detta milt förslag här vioner bifall, torde forsta ösverlåganingen blilva huru? och på hvad satt? den sökta belöningen skulle bestämmas; och dernäst hvem? eller hvilka? som härtill skulle anmälas. Gotheborg den 45 Januari 4847. Carl G. Löwenhielm. Si väl Magistraten, som närvarande ledamöter af brandstodskowmittcen, yttrade sig instämma i det forslag, Hr generalen grefve Lowenhielm i upplåsta anförandet framställt; wen innan vidare åtgärd i anledning deraf komme att ega rum, beslots enhälligt, art från frivilliga brandkorpsen infordra yttrande, hvilka af korpsens ledamoter, densamma ansag mest sortjent af den ifragasatta beloningen; for hvilkst alseende utdrag al detta protokoll skulle tillställas korpsens chef, med anmodan, att för hörande i ämnet sammankalla korpsens ledamöter och derefter till magistraten inkomma med korpsens yttrande i ofvannämnde omständighet. Ut supra. In fidem H. W. Lamberg. N:o II. Utdrag ur protokollet, hållet vid Götheborys frivilliga brandkorps sammanträde den 4:de Februari 4847. S. D. Uti ankommet protokollsuldrag af den ltå:de nåstlidne Januari, hade stadens vällosl. wagisrat anmodat korpsen att uppailva hvilka horpsens medlemmar kunde hafva gjort sig sortjente af nagon honorifik-utmärkelse för visadt mod och osortrutenhet vid eldsvadors hämmande; till hvilken anmodan vållosl. magistraten hemtat anledning från ett af landshösdingen och generallöjtnanten m. m. Ur grefve C. G. Löwenhielm algisvet anförande, som äfven i protokollet fanns Intaget. Sedan korpsens medlemmar tagit del af detta protokollsutdrag, och ösverlaggning om ärendet borjats, yppades genast nagon sarnäga om lämpligheten deraf, att korpsen sjelf skulle uppgilva dem, som kunde halva utmärkt siv och dymedelst vara förtjente af den föreslagna beloningen, emedan en sådan uppgist å korpsens sida ju vore att döma i egen sak, och det dessutom sölle sig hardt nära omojligt att iakttaga den opartiskhet och grannlagenhet, som framfor allt annat borde vid en sådan sragas algorande ega rum. Men då korpsen å ena sidan icke fann sig tillständigt, au lemna vållosl. magistratens anhallan utan afseende, da den välvilliga atsigten dermed på intet satt kunde misskännas, och å andra sidan ansäg detta tillfälle lämpligt att göra stadens styrelse bekant med frivilliga brandkorpsens tänkesätt i det ifrågavarande afscendet; så beslot korpsen att till vällofl. magistraten algilva ett sådant utlåtande, som icke inskränkte sig till den ena delen af frågan, sådan den i Ar gresvons Och landshåfdineens anfaranda förekanmiimor

19 februari 1847, sida 3

Thumbnail