med all kraft till stadens försvar och sokte att genom hvarjehanda tvängsmedel anskaffa penningar. Utländska innehafvare al portugisiska fonder ha protesterat emot regeringens beslut af Aug. förra året att belägga den utländska skuldens dividender med en afgilt af 20 00. Denna protest lär baft den verkan, att man emotser pålagans snara upphålvande. i OSTINDIEN. Delhi Gazette meddelar följande detaljer af de sednaste händelserna i Pandschab. Sekreteraren Currie hade ankommit till hufvudstaden Lahore med ett bref från generalguvernören till Maharadschah (konung) bhulip Singh, i hvilket yttrats, att hans lordskap bade för alsigt, att, enligt den i Mars 41846 afslutade traktaten, draga de brittiska trupperna tillbaka från Lahore; samt alt hans lordskap lyckönskade bans hoghet att hafva dämpat upproret i kaschmir; imellertid hade scheiken Imam Ed-din underkastat sig brittiska autoriteterna blow på deras lofte, au orsakerna till upproret skulle fullständigt undersökas och dess sanna upphofsman bringas i dagen, för hvilket ändamål sedan äfven en ransakningsdomstol blifvit anordnad. Denna domstol bestod, med herr Currie till ordförande, af general Sir John Litiler (platskommendant i Lahore), residenten osverste Lawrence, I. Lawrence Esq. och öfverste Goldie, hvilka herra: församlade sig den 5:dje December i herr Curries Darbar-tält (konselj-tält). Här framträdde Scheik Imam Ed-din emot viziren Lall Singh med den beskyllningen, att denne varit anstistare till ofvanberorde uppror. Till bevis för sin anklagelse företedde han tre egenbändiga bref från viziren. benne medgaf äktheten af ett af dessa bref, men förnekade den hvad de begge andra beträfsade. Nu begynte en lång undersökning, och för begge parterna afbördes vittnen. På följande dagen höllos, alldeles i enlighet med brittiska rättegangssättet, försvarstalen, och dom blef fälld. ben lydde salunda, att viziren blifvit öfverbevist om sin brottslighet, men att de ofrige medlemmaroe al konseljen icke hade någon del i hans sorråderi. I enlighet med detta uslag meddelades konseljen, all brittiska regeringen icke längre erkände Lall Singh såsom minister, och skulle albryta all förbindelse med konseljen, så länge densamme förblelve vid embetet. Genast radslogo sirdarerna jmedlemmarne af konseljen) med hvarandra, och beslöto Lall Sinughs afsättning; ätendernes förvaltning uppdrogs tills vidare åt en kommission, bestående af Tedsch Singh, Schir Singh, Diwan Dina Nath och khalisa Nur Eu-din. EX-visiren sordes sedan uesligen under bevakning al sin egen sordna lilvakt ur kouseljen till sin enskilta boning och uteslots från all gemenskap med palatset. Enhedrottningen visade, såsom var att förvänta, den otrostligaste smärta olver stortandet af siu gunstling och älskare; den harda nödvändigheten, som icke later pruta med sig, och afseendet på hennes eget interesse, afvensom hennes sons, bestämde henne slutligen att foga sig i sitt ode. Alven Lall Singhs broder och svager föllo i onåd, och från ungra af hans gunstlingar konliskerades den egendom, de hade honom alt tacka sor. ExX-viziren bar icke sin olycka såsom en man, utan betedde sig på en gäng så ömhligt och lojligt, all han slutligen väckte snarare sina motstandares förakt, än deras hat. Blott hans närmaste ansorvandter och anhängare beklagade hans fall, men massan af folket gladde sig derät och i Lahore herrskade det djupaste lugn. Den 43:de December lemnade ban, under militärisk betåckning, Lahore, för att såsom statssange föras till Ostindien. Enligt de sista notiserna från Lahore är engelska residenten de facto vizir, landet styres af Engelsmånnen i Mabaradschahs namn ända till hans myndiga ar. lTahote förblir till dess besatt at en engelsk garnison, och Sikherna få betala omkostnaderna af denna anordning. besse äro fastställde till 22 Lakh kupier (— 220,000 4j. Enkedrotiniugen asspisade man med A i7 Lakb i nalpengar. Beträllande allt detta, asslöts ett fördrag, som den 21:ste eller 22:dre Dec. i den heliga staden Amrilsir (Hodlighetens stad) skulle ratiliceras emellan generalguvernoren och Maharadschah. Regeringen i Lahore består nu al en konselj af Sikh-böldingar, al bvilka en förvaltar