Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1847, sida 2

förklara mig det eljest? Men, på min ära, ni kommer mig icke att blygas. Mitt råd åsyftar — det må synas så frivolt, som helst — ett godt ändamål, vi nödga en man derigenom till hans egen tördel, och dermed basta. Om blott ni först är väl ur vägen med äslickungen, så skyndar jag straxt till den gamle sörstockade syudaren; jag framställer historien i dess rälta dager; — sedan kommer ni, på min vink, tillbaka med dottern och presten gör det öfriga. Nå — ännu alltid betänkligheter? 6. De många om en no Ni bör veta, herr doktor, att jag står i största förbindelse tul mannen. Det vore den alskyvärdaste Htacksanthet. — —5. vÅäh, otack hit och otack dit! blott skenet deraf vore det. Med andra ord: det säkraste medel, att tillbakahälla den gamle från att verkställa en olycksbådande plan. Eller vill ni först genom hallvå åtgärder laga så, alt flickan blir bevakad dag och natt saken sedan ogorlig2oÅen flickan, som är så väl och ärbart uppfostrad, skall visst icke låta ölveatala sig till ett sådant slteg:y ollör då en gång: om jag, som ni säger, känner fadren, och gäller mycket hos honom, så måste jag väl äfven mer eller mindre stå i anseende hos dottren. Vill ni tro, att jag sjelf vore i stånd alt öfvertala benne, ja till och med skaffa heune åstad? vMen, bästa herr doktor — vJO jo, kära Axel; ju mer jag tänker på denna plan, desto mer tycker jag om den. Jag talar som den bästa galgpredikant med flickan, gör henne pickhågad för äfventyret, förer eder sedan i min egen vagn ända till min syster i K—. och rekommenderar mig der i er ynnest. Och ni, ni bringar derefter edert byte i fullkomlig säkerhet. — Nej, det hade jag då aldrig kunnat tro, att jag på gamla dagar skulle tillställa änno en enlevering.