Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1847, sida 2

asiglen, att icke blott så ofta statens behof af aonya lån, eller införandet af nya, eller en förahöjning af bestående skatter göra det nödigt, culan älven i och för andra vigtiga landets anagelägenheter, förena de åtta provincial-landidaagarne i vår monarki till en landtdag. Den unader en lång och välsignad fred fullkomligt ordenade sinans förvallningen betingar ingalunda onödvåndigheten af en sådan förening; men då anagra vigtiga för den förenta landldagens -tompröfvande egnade ämnen förelinnas och vi adessutom känna Sehofvet att beteckna den vigatiga händelsen af regelmässiga , central-ständeraosorsamlingars bildning äfven derigenom, att vi akring oss församla de trogna ständerna i vårt arike; så halve vi beslutat, att i egen person 6cåppna den förenta landtdagen i vär bulvudaoch residensstad Berlin, Sondagen den 44:te ÅApril detta är, och uppdrage statsministerium gatt genom inrikesministern tillvågabringa denesammas inkallelse och träffa de i öfrigt nodige alorberedelserna. Gifvet i Berlin den 4:de Febr. 6(1847. Fredrik Milhelm. Preussen bar genom detta konungabref åter tagit ett steg på vägen till borgerlig frihet och ett rättsenligt statsskick. ben s:de Februari kommer att utgöra en epok i Preusseus historia. Det är visserligen elt stort steg emellan riksständer, då med sadana förstås, en verklig och sann nationalrepresentation, och de förenta landtständerva, men dessa hafva dock blifvit en sanning. Dagen för deras första sammanträdande år bestämd, ocb det är i kallelsen antydt, att de sedermera komma att regelmiissigt sorsamlas. Det gifves äfven en tydlig och bestämd dementi åt den temmeligen allmänt rådande opinionen, alt förordningen af den 5:dje Februari framtvingats genom behofvet af ett statslan. Man får imellertid likvil vänta och se, om ej denna opinion besannar sig. Det vare för öfrigt härmed bur som bielst, så träder dock Preussen ur de absoluta staternas led in bland de konstitutionella. konungabrekvev af den 3:dje och 8:de Februari äro, såsom en tysk tidning säger, Preussens protest emot Erakaus införlifvande. Preussens deltagande i detsamma var den sista handlingen al Preussens gamla politik. Konungabrefyen af den 5:te och 8:de äro de första handlingarne af Preussens rya politik, och med den bar börjat en ny wra icke för Preussen endast, utan för hela Tyskland. Man berättar, att alla i Berlin närvarande priosar af kongliga buset på en sammankomst hos prinsen al Preussen, i konungens olvervaro, antagit den nya lorsattuingen, samt att besagde prins, som hittills gjort sig känd såsom en nilisk lorsäktare af enväldet, nu arbetar med på statens utveckling i den nya rigtningen. Denna omvändelse vore, så vida den är uppriglig, en sak af stor vigt, enär prinsen är presumtiv atsvioge till preussiska kronan. krigsministern Boyen har tagit afsked, såsom det berättas, emedau ban ej hunde göra gällande sina liberala åsigter i afseende på den nya forfattningen; general Dohna har blifvit hans efterträdate. Ibland väfvarne i Schlesien herrskar en gräslig nöd. Det arma folket bar redan måst taga sin tillflykt till kouet af bästkadaver, för att stilla sin bunger. Ett rykte förmäler, att orolig