mal vän, handlanden A—, hos hvilkens son, NO tarien, han varseblifvit en ovanlig lishet med Wilhelmina, och hvilken gubben A—, helt och bället fångad af doktorns sorbindlighet, ville gifva till make åt den förtjusande mamsell S—. liemkommen svängde sig doktorn om på klacken af hanryckning olver sin nya giftermälsplan: men denna, hans åsder föga passande, manöver kastade gubben olverända, just i samma ogonblick Wilhelmina inträdde i hans kammare. — —— 4. Om oGifka s. ollar något händt er, älskade far? frågade Wilhelmina, sedan hon bjelpt honom på benen. En svindel, intet vidare. Vänta, säll dig här bredvid mig, mitt kära barn.) Men huru plirade icke Wiihelmina, då han tilltalade henne på följande sält: vGiftermål, goda dotter, är fullkomligt enligt med naturen. Vanligen inse äfven J, flickor, detta redan i unga år, och min forståndiga Wilhelmina gör väl härutinnan intet undantag. Men bästa far — —9 återtog flickan, med nedslagna ögonlock, och en djup rodnad utbredd öfver hela ansigtet. yMen härmade han, ovar ingen toka. milt barn. Det naturen gillar, behöfver man icke blygas för. Det är derföre blott en dum tillgjordhet då J, flickor, vid blotta ordet äktenskap viljen flyga ur skinnet. Giftermål är dessutom en uråldrig stiftelse. Din saliga mor var gist. och äfven du skall inom kort bli det. Du står verkligen understundom försjunken i djupa tanker och jag känner temligen noga, hvarefter du diktar och traktar.p oVäl icke efter en man, kära pappa? . Jo, just efter en man; den saken förstar jag bättre än du. Jag bar ibland ungt fölk gjort sle