Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1847, sida 1

idgen slå allt djupare rötter i nalionernes hjertan och omsider nodga regeringarne att gifva efter för nationernes i detta alseende uttryckta önskningar, så vida de icke sjelsve redan på förband skulle bafva insett rigtigheten af desamma. Bland de medel, som i betydlig mån skulle kunna medverka till vinnandet af det sköna ändamålet, vore en Skandinavisk tullförening, och eburuväl tillvägabringandet af en dylik lörening, under nuvarande förbällanden, skulle bafva sina stora svårigheter, kan det dock icke vara något tvifvel underkastadt, att ett närmande dertill på förband, ett ömsesidigt upphälvavde af, eller åtminstone en betydlig mnedsättniog i tullen på många af de varor, som alla tre rikena nodvändigt benolva att utbyta med hvarandra, skulle kunna blifva ett ganska verksamt medel till mänga ömsesidiga fördelar och till en lifligare kommunikation mellan Danmark och den stora Skandinaviska hailfön, hvarigenom åter ett större vänskapligt tilloärmande i flera andra bänseenden skulle blifva det otvilvelaktiga resultatet. Allt detta är dock något, hvars afgörande till större delen beror af regeringarnes ofverenskommelser ; men om ock den politik, som bestämmer deras handlingar, icke skulle vara öfverensstämmande med folkens interessen, så böra dock dessa icke derigenom låta afbälla sig från att på andra vägar soka nå det önskade målet. Ehuru fördelarne al en Skandinavisk tullförening äpnu icke af de tre rikenas regeringar kunnat rätt inses och uppfattas, så skulle dock de svenska, danska och norrska handelsständen kunna förena sig om utförandet af månget fördelaktigt företag, som for hvart och ett af dem särskildt skulle vara alltför omfattande, eller förbundet med för mycken risk. Upprättandet af skandinaviska handelskompagnier skulle kunna utgå från dylika sorenade bemödanden. Utan att här ingå i några detaljerade undersökningar om det sätt, hvarpå en dylik association kunde tillvägabringas, de handelsgrenar, på hvilka det bufvudsakligen borde fästa sin uppmärksamhet, och de fördelar, som al dessa gemensamma företag vore att skörda, vilje vi blott nåmna en enda mindre betydlig sak, som dock framdeles kunde blifva af bögre värde. Söderhafvet är for Skandinavien, så att säga, ett mare incognitum. Först på de sednare åren har ett driftigt hondelsbus i Köpenhamn företagit sig att ditsända ett skepp på hvolfisksängst, en entreprise, som, redan under nuvarande omständigheter; Jofvar ett godt utbyte, men som skulle gifva det i en ännu vida högre grad, om ett sorrådsoch upplags-etablissement blefve anlagdt på någon af kusterna eller öarne i den södra hemisseren. Hvad som i detta afseende icke skulle vara mojligt for ett bandelsbus, eller ett rikes handelsstånd, skulle lättligen kunna lata sig utföra af alla tre rikenas handelsständ gemensamt; anlåggandet af skandinaviska kolonier i Amerika eller Australien, under ett sådant luftstreck, att nordboarne, utan tillbjelp af slafvar, skalle kunna dana både den jordbrukande, handlande, industriidkande och sjosarande befolkvingen, vore ett företag i större skala, hvilket, mer än man tror, skulle bidraga att sammanknyta föreningsbandet mellan de tre moderländerna. I samma mån, som dessa kolonier blomstrade och tillvexte, blesve naturligtvis kommunikationen mellan dem och Skandinavien allt mera liflig, hvilket åter skulle hasva ett välgörande inflytande på dess handel och sjöfart. Inom några decennier skulle dessa kolonier, rätt och verksamt vårdade, dels till betryggandet af sitt framtida bestånd och dels till skyddande af sin handel med moderländerna, fordra att några örlogsskepp från dessa afsändes, för att i de vatten, som vederborde, göra skandinaviska flaggan känd och respekterad. Härigenom åter erholle den skandinavisa orlogsmarinen en ökad styrka, och manskapet, som hvartannat eller Wart tredje år kunde ombytas, en större öfniog. — Det är företag af denna art; som, i det vi uttala dem, väl skola förekomma många såsom outförbara, .Q.... mindes anco vara da