Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1847, sida 3

domaren, De hade alltså med rästvisan alt göra, och man äårnåäjde sig med alt följa dem. Brottmålsdomaren såg på afstånd det sällsamma tåget komma, och lät öppna dörrarne. emedan han anade all det var honom man sökte, De 3 bröderna trädde In och bakom dem inträngde så många nyslkne som salen kunde rymma. Thomas vinkade med handen och hans bröder nedsatte båren. — Hvem är denne man? frågade domaren. — Slagtaren Cantagrel. vår far Saturnin Siadoux mördare, svarade Thomas. — — — Men hvad som måste inträffa, inträffade. cantagrel, som mycket väl visste, att han hade inga viltnen att befara och blott tillstått sitt brott för en prest i bikistolen, nekade hårdnackadt. De 5 ynglingarne, som blefvo förekallade, måste förklara, af hvem de erhållil angifvelsen och huru de sorskaslat sig densamma. I olvertygelsen af att hafva handlat såsom goda söner berättade de allt, och nästan skröto med sin brottsliga handling; men rätten förklarade, att den ej kunde fästa afseende vid hvad som blifvit utrönt genom en så gudlös handling, utan måste sastmer uti religionens interesse bestratffa densamma. Parlamentet förordnade icke blott mördarens häktande, utan äfven den mördades söners och prestens, som låtit skrämma sig. Ransakningen lemnade, vafsedt pastorns utsago, visshet nog. Mulåsnedrifvarne igenkände i Cantagrel den man, som de sett komma ned för berget; fiskare hade seft honom rida genom floden och bönder hade mött honom då han kom ridande i det vildaste syrsprång på en häst som hvarje ögonblick syntes färdig att störta. man, att de 3 bröderna begåfvo sig till brottmåls