bllC Säu( 12 101 OTICJILIIS. tft ÖTREDROR tG. Landsböldingen m. m. grefve C. G. Löwenhielm har aktat nödigt, att i en för ändamålet särskildt utgilven, bland en del af stadens mera notabla innevånare utdelad, brochyr besvara de anmärkningar, som vi uti ett föregående nummer af denna tidning tagit oss fribeten göra i anledning af herr grefvens plötsliga nedläggande af sitt ordförandeskap i direktionen för härvarande småbarnsskola samt hahs lika oförmodade utträdande ur densamma. benna gången har dock Herr grelven icke insinuerat, att bem. anmärkningar voro tillkomne mala fide. Han bar, utan några egentliga sidohugg, framställt sina åsigter af sakförhällandena — ett stridssätt, som vi alltid skole respektera, äfven om vi icke derigenom kunna (tvingas att ösvergisva terrängen. De skäl, som Herr grelven, enligt det i småbarnsskolans direktion hällna protokoll för den 16:de Dec. 41846, framlagt till sitt utträdande ur bem. skola äro: 4) aatt ban icke kunde dela edirektionens majoritets tanka, att eftergift för aallmänna rådstugans omotiverade förändring i avälviljan mot skolan skulle bereda mera ynnest ofsör densamma framdeles; 2) att ban far amänna rådstugans protokoll kasta en olö t eskugga på direktionen, och dess vilkor, för de ei är beviljade medel, 4000 R:dr, att direklioanen skulle ej endast för dessa 4000 R:dr, uatan retroaktivt, för långt för detia beviljade amedel, underkastas revision af stadens revisorer gaf sattigsorjningens räkenskaper, vore obilliga doch orättvisa; samt 3) alt han icke anser diareklionen lagligen berättigad, att af undseende amedgisva annan revisionsrätt öfver sällskapets asammanskjutna medel, än dess egna stadgar aloreskrisva.o Dessutom ser man af brochyren, at Herr grefven 4) uppfattat saken så, som om fattigförsörjningsdirektionen ville tillvälla sig ett slags sormanskap öfver den ifragavarande inrättningen, hvilket han så mycket mindre kunde billiga, som densamma tillkommit genom frivilliga sammanskott och anu endast begärde medel för sin utvidgning och sitt underhall; samt 3) att han icke fann inrättningen omfattad med den välvilja i slutet af året som vid dess början, och snarare trodde sig hos en och annan formärka håg och lust att motarbeta dess framgång. Hvad beträfsar det första al Herr grelvens och landsholdingens här ofvan anförda skäl, så är detta helt och hallet subjektivt. Det slöder sig dessutom på ev icke fullt silllorsitlig grund, emedan det är byggdt på den af Herr grefven ensamt dragna slutsats, att allmänna välviljan för småbarnsskolan afsvalnat — en kouklussion, lör hvilken Herr grelven icke har något annat stöd, än det, att allmånna rädstugans pluralitet icke för den gången beviljade wera, än hälften af den begågda summan. Vi vilje in:ellertid gerna tro, att Herr grelven inom sig var ofvertygad om rigtigbeten af den äsigt, han hyllade; men detta hunde dock aldrig blilva nagot giltigt skäl för de olika tänkande af skolstyrelsens andra ledamoter att taga denna Il:r grefvens enskilla olvertygelse till norm för sina handlingar. Lika ölvertygade som vi äre, alt skolstyrelsens dissenterande majoritet respekterade Herr gresvens åsigt al saken, lika säkre äre vi, att Herr grefven hade handlat bade mest rättvist och mest ändamalsenligt, om älven han hade respekterat majoritetens mening och atnojt sig med att uttrycka sin egen uti en reservation till protokollet, utan att nedlägga ordförandeskapet eller utträda ur direktionen. Hvad äter anbelangar Herr grefvens andra skäl, nemligen att ban sann allmänna rädstugans protokoll kasta en oförtjent skugga på direktionen, så kunne vi uti bemälte officiella handling på intet ställe upptäcka något yttrande, som ger anlednina till en så beskaffad slufsais Refräfm—-—— ——— — —