Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1847, sida 1

OST — — ——————— råkning; eller att halva exercis-kompanier och exercir-esquadroner, spridda i landet, för en liten stående här, som kostar mera, än man tror, och mångdubbelt mot den nytta, den möjligen eli a två år på ett helt sekel kan komma att uträtta, — hvad betyder det väl, säger jag, om ej begge folkens försvarskrafter äro grundade på folkets vilja och förmåga, att med lörenade krafter, uppstå till gemensamt försvar, öfverallt der det behösves; och om ej inrättningarne då äro sådane, att försvarsmedel finnas beredda, samt förmågan att begagna dem blifvit en folkets allmännare egenskap? Men vinnes väl detta genom nägra obetydliga reorganisationer af militärdistrikter och deras chefer eller några små förändringar inom vår militär-hierarkv? (såsom slats-sekreteraren Qviding uttryckte sig i anledning af den Björnstjernska militär-organisationen 41816)? Visserligen intet! Imellertid bar man åtminstone i detta afseende sluppit det barocka kommitte-väsendet, och får nu åtminstone se ministrarne framträda med förslag, som, om de ock komma att bära mången prägel af de tillförordnade kollegiala stordignitärernes betänkligheter, möjligen genom de, under egen moralisk ansvarigbet tillkallade, mera radikale, bisittarnes omdömesförmåga kuuna blifva uttryck al mera rationella åsigter angående försvarsväsendet, än de, som ännu kunnat göras gällande, sedan den franske marskalken tillintetsjorde den vackra tanka på ett verkligt nationalförsvar, som 1809—10 årens Ständer uppfattat och lemnat till regeringens vidare utbildning. Den var visserligen blott ett embryo; men detta, väl vårdadt, i fosterländsk anda, bade nu snart varit en 40-årig jätte. Dock — man skyr säkert nu, liksom 4812, folkets beväpnande. Det är denne Gulliver, som skrämmer alla vår tids stora Lillepytter. An R