Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1847, sida 3

andra gången svartbrödragatan och kastade åter en forskande blick in i Cantagrels slagtarbod. Men slagtaren var ännu ej der. Pastorn lortsatte lugnt sin väg till kyrkan. Efter slutad messa gick pastorn åter in i sakristian och höll just på alt kläda af sig altarskruden, när kyrkvaktaren frågade honom, om abbe Mariotte var der. — Nej, — svarade Chambard, — han är i Blagnac och har bedij mig läsa messan för sig; hvad vill man honom? — En person väntar i biktstolen på honom och tyckes hafva mycket brådtom. — Så säg honom då, att abbe Mariotle ej är tillstädes, men jag kan uppfylla hans plats; men vill han vänta, så kornmer abbeen tillbaka i qväll. Nästa ögonblick kom kyrkvaktaren igen, för att säga pastor Chambard, all mannen väntade på honom. Pastorn begaf sig i biktstolen. Mannen, som låtit kalla honom, låg på knä. Chambard kunde ej se hans ansigte, emedan den biktande dolde det i sina händer. En fjerdedels timma derefter öppnades åter dörren till biktstolen och pastorn utkom blek och förställd, och kunde knappt stå på benen. Den biktande hade slyktat med ett skrik af förtviflan, enär pastor Chambard förvägrat honom aflösning. Den gode pastorn stödde sig en stund emot en pelare i kyrkan, liksom om han kände, att hans fötter ej förmådde bära honom. Sedan letade han sig fram, raglande såsom en drucken, utan alt åter 8å i sakristian, utan att taga afsked af någon, till en sidodörr i kyrkan, smög sig oförmärkt genom de ödsligaste gatorna, lemnade staden och glömde frukosten hos abbå Mariotte, sitt besök hos erkebiskopen och de allärer, för hvilka han kommit till sladen. Fortis.)