Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1847, sida 3

ÅPastorn hade, utan någon känsla af obehag, gitvit sina vänner delta råd, ty Cantagrel var honom en relt och hållet obekant person. Men denna gången föresatte ban sig alt åtminstone lära känna Cantagrel till utseendet. Detta var mycket lätt; slagtarens bod låg. såsom Saturnin Siadoux hade sagt, vid svartbrödragaten, och efter det välbekanta signalemeniet å hans person kunde det ej bli svårt all igenkänna honom bland harsj gesäller och kunder. Pastorn begaf sig således åslad med den fasta föresals alt på vägen till abbe Mariotte gå genom svartbrödragatan. Croix Daurade ligger knappt tre sjerdedels mil från Toulouse; pastorn tillryggalade snart det lilla afståndet, under det han läste i sitt breviarium. I stadsporten lade han igen boken och tog vägen till abbe Mariottes boning. Klockan kunde ungefär vara 8 på morgonen. Den värdige pastorn, inågkommande sin föresats, gjorde en liten omväg till svartbrödragatan. Ungefår midtpå densamma befann sig slagtarens bod, men Cantagrel var icke der. En slagtargesäll representerade sin mästare. Cantagrels frånvaro var så 2 att den värdige pastorn ej tänkte vidare derpå. På nästa gata bodde: abbå Mariotle. Åbbån var äfven hemma, men höll just på att gå ul, ty i blagnac väntade honom en vän, som låg på sitt yllersta. Pastor Chambard kom derföre liksom han vore kallad, icke för alt frukostera hos sin vän, utan sör all läsa messan för honom i S:t Stephanskyrkan. Ester messan skulle pastor Chambard sinna sin srukost färdig i abbe Mariottes boning, och dennes hushållerska var berömd i hela staden för sin skicklighet i kokkonsten. För middagen behöfde pastorn ej elier hafva någon omsorg, ty i hvarje hus han helsade på, skulle man med glädje taga emot honom; måhända ock erkebiskopen, till hvilken han bade ett ärende, bjöde honom till sitt bord. Ä På vägen till Sa Stephanskyrkan gick pastorn för