Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1847, sida 2

— Jo, emedan ni skall gå till staen. Ni har ju l ärende till erkebiskopen? — Rigtigt, Maria; men först i middag; det har alltså ingen brådska. i — Hvarföre i middag och ej någon annan tid? Hvad som är gjordt är gjordt; gack derföre genast, herr pastor. Begit er tidigt åstad, helsa på era vanner; ni behöfver ju ej komma så hittida tillbaka. Begagna tillfället och besök abbe Mariotte, som alltid inbjuder er, utan att ni kommer. — Jag förstår huru det är fatt, du vill råda dig sjelf i dag, icke sannt, Maria? — Nä, än seen då, om så vore? Har jag ej alla dagar så mycket att göra, att väl en gang en fridag ej vore att missunna mig? — Jo visst, goda Maria, jag tadlar dig icke derföre ... vänta mig först tillbaka klockan 5. — Ni behöfver ej vara hemma igen före klockan 7. IIvarlöre vill ni komma tidigare? — Har jag något särskildt all göra klockan 7? frågade pastorn, på hvars dagliga göromål hans hushållerska vanligen hade bällre reda än han sjelf. — Ni skall spisa i afton hos familjen Siadoux. — Gubben sjelf är ju borta. — Han kommer hem i afton. — IIvem har sagt dig det? i a — Man har meddelat er det, på samma gång som de skickade er brelvet, som de i går erhöllo från fadern. Den gamla hushållerskan lemnade pastorn de begge brefven öppna, hvilket bevisade, att den procura, som pastorn anförtrott hushållerskan, sträckte sig äfven till hans bref. Pastorn tog brefvet, som Saturnin Siadoux skritvit till sina barn, och läste högt: Kära barn, när J erhållen dessa rader, har jag vredan afrest från Narbonne till Castelnaudary, hvarvest en af mina ungdomsvänner bor. Efter tvenne odagars vistande hos honom, beger jag mig åter