Guste-MIlieu.) Såsom tvenne motsatta poler med hvar sin egendomliga karaktär af positiv och negativ teadens stå inom det politiska lifvet de tvenne numera erkända statsmakterna konservatism och opposition. De facto hafva dessa båda kämpar existerat från början af menniskans egen bistoria — så snart beholvet af fri tanke yttrade sig i menniskans sjelsmedvelande af sornustig varelse. Men de jure bafva de existerat först med den politiska frihetens garan ter ade tillvaro i staten. Inom historien träffa vi derfore dessa principer under sin första utvecklingsperiod i Greklands äldsta historia. Men såsom en nödvändig följd af de menskliga lynnenas individuella mångsald skulle alltid mellan dessa tvenne motsatta priuciper ligga en kedja af mer eller mindre modifierande grundsatser af förmedlande natur, hvilka liksom önskade bilda. en ölvergåäng från den ena principen till dess andra motsats och förena till en enda de tvenne stridiga intressenas förenbara äsigter. Denna förmedlande princip inom de politiska frågornas gebit är det, som i sednare tid fält namn af Juste Milieu. Men ehuru benämningen egentligen från julirevolutionen förskaffat sig burskap af teknisk term, har begreppet likväl sin historia lika gammal med oppositionen och konservatismen. I Grekland kämpade sorst på slagssältet tvenne folk och sedermera på forum inom folken sjelfva tvenne partier för den (ra måtskridande och den tillbakabaållande priacipen, eller för oppositionen och konservatismen i staten, då frän theoriernas såt — från de fllosofiska skolorna — JusteMilieu-principen framträdde och bjöd försoningen och förmedlingen. Ölverdriften och ytterligneten i tvenne rakt motsatta intressen skulle framkalla den förmedlande principen, och i denna form och med denna antika tendens har denna princip fortfarit ända tills våra dagar, dä, genom en ny utvidgning al de politiska frågornas begrepps-sser, Slalsrätten och Samhåällsläran gilvit en helt annan betydelse och vigt ät dessa trenne konstanta makter inom det politiska lifvets sävål reela som ideela verld. Gå vi frågan litet närmare på lifvet och undersöke dess egentliga karakter; så sinne vi, att Juste-Milieu i sjellva verket är negativ, att den är utan naturlig existens, andast tillfällig och således utan sjelfständighet och bestämdhet. Den lefver och rör sig blott inom hallva negationer eller delvist fornekande af oppositionens eller konservatismens fordringar och eger ingen annan sjellstävdig grundåsigt än den, som bon sjelf lanar från från det obetydliga och likgilliga, hvari mojligtvis de båda konträra privciperna af en tillsällighet kunna öfverensstämma eller också från den ställning, som dess egen obeslutsamhet och skuggrädsla att förklara sig tör en bestämd och begränsad åsigt tvingar henne att inta. Af denna orsak blir det aldrig svårt för Jusle-Milieu, att blott sor försoningens och formedlingens skull, uppossra på det ena partiets begäran formen och på det andra partiets begäran andan af sina grundsätser, och står sedan som ett hjernspoke utan realitet, Så blir dess handling ett sväfvande mellan aktivtet och passivitet, dess ätgärder blott halfva mesyrer och dess grundelemeat ett osäkert vadlande mellan tvenne stridande åsigter. Vi kuma med ledning häraf tränga oss (ram ända till den innersta lifsprincipen för Juste Milieu och upptäcka de hemliga vilkor, hvifka besämma dess verksamhet och gjuta formen ät des: tillfälliga beroende handlingssätt. bessa vilkerliga förhållanden äro trenne: Brist på mod, Brist på insigt och Brist på verklig kraft. Der en af dessa förhållanden ölvervägande inträder, inträder ett eget — O f mm LL —