Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1847, sida 1

sserer måste nödvändigt iakttaga denna moraliska grannlagenhet att ej förfordela någons pått; men då regeringen kommer i position till tvenne generationers olika sordringar, då den står midt i striden mellan den äldre, och nyare tiden och det yngre slägtet reser sig till allmän opposition mot det äldre — ja då det gäller striden för ideer, för tanken och förnufs tet, hvars Sanning och Rätt regeringen djupt inser och erkänner; då är striden ej och individens rättigheter, utan om folkets — ej om det nuvarande slägtets rättigheter, och då bör regeringen ej vid valet af sina handlingar bindas af några moraliska betänkligheter att förs fördela den enskiltes rätt. Vid alla stora reformer i verldshistorien skall alltid en generation förlora på förändringen — och det är deti generation, som uppvext och sammanvext med de gamla numera odugliga formerna. Hade Luther låtit leda sig af dessa små betänkligheter för några blodiga uppträden, för ett helt stånds totala förlust till förmögenhet och mäkt, så hade aldrig hans namn blifvit välsignadt af menniskoslägtet, ehuru det då blef fsörbannadt af tusende individer. Om Gustaf I varit så ytterst samvelsgrann, då ban med den känslolösa menniskans hela härdhet, men med den verldshistoriska beroens orubbliga konsequens och kräft; djupt grundad på den lelvande insigten af sitt stora mål och på sjelsmedvetandet af sin kallelse; med våldsam hand grep in i det andliga ständets heliga rättigheter och undanryckte detsamma allt, hvad det genom lagar och privilegier egde skyddadt och försäkradt till egendom och rättig: het, samt med obeveklig stränghet tvingade den grånade älderdomen att inskränka de lesnadsvanor, som nu genom en 70-ärig lelaad blilvit för densamma ett lika nödvändigt behof, då hade aldrig han blifvit Sveriges nya skapare, ej blifvit en verldsbisforisk person, ej grundlagt Sveriges sjelsständighet och tillkämpat det en plats bland Europas organiserade stater, — Nu frågas: Betydde vål de andligas skrik på våldförde privilegier, deras hat och förbannelser så mycket, som alla slägtens välsignelser och lycka Srån sekler till sekler? Utan denna af små betänkligbeter ostörda kraft, blir hvarje handling half, oduglig och halilos samt således lika med noll. Juste Milieu-principen är således den sämsta; och eburu den söker en medelpunkt, saknar den likväl all såädan för både sina handlingar och grundsattser. Den vet antingen ej hvad den bestämdt bör vilja, eller hvad deu bestämdt bor veta eler slutligen hvad den bestämdt bör göra för att vinna det goda resultat, den verkligen önskar: Och det är naturligt. Mellan tvenne konträra principer gils ej den tredje; den satsen af en medelprincip, såsom den rättaste, är falsk, och det filosofi, som fordom derpå byggde bäde sin logik och sin råtislära, bar redan fått vika för en högre och sannare utveckling af silososien. Redan Frälsaren yttrade: den, som ej ät med mig, är emot mig, och på Gustaf Ådolss sanor svajade orden: Quis non pro nobis contra nos. Platsen midtemellan tvenne stridande härar är uppoffringens och dödens — och förmedlingen af tvenne konträra intressen är omöjlighetens. —I—1. örversigt af Englands jernhandel