Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1847, sida 2

Så försiöt en timma, under hvilken man ej förnam något annat ljud, än hafsvågornas brusande i sjerran. Efler denna ti:s förlopp hördes ett nytt buller, och snart läto sig tydligt urskilja hosslagen af tvenne hästar, som med stor snabbhet närmade sig gårdsparten. En betjent i livre visade sig; efter! honom red en beslöjad dam i riddrägt; hennes gestalt hade något ädelt, majestätiskt. Betjenten klappade på porten och sade några ord; straxt visade sig den unge, för en timme sedan ankomne mannen, och förde damen in. Han bemötte henne så aktningsfullt och husets folk visade en så stor vördnad, alt man måste hålla henne för en mycket högt uppsatt person. Så snart damen inträdt, kommo soldaterne, som obemärkte sett allt, åter fram ur sina gömställen. Deras befälhafvare delade dem i två afdelningar och skickade den ena ned till sjön, medan han sjelf med den andra sörblef framfor gårdsporten, för alt invänta någon, utan hvars närvaro han ej vågade företaga någol vidare. Denne anlände snart ledsagad af tvenne andra personer, hvilka liksom han, buro polisens uniform. Han samtalade sakta med officeren och klappade sedan på porten, men sorgäfves; ingen svarade. Stulligen ropade han: Lås upp, i konungens namn! och gaf några ögonblick derefter befallning att slå in porten. Men just som denna befallning skulle verkställas, öppnades den inifrån. Den sist ankomne inträdde med officeren och soldaterne på gården. Domestikerne flydde förskräckte, och enär de främmande ej funno någon, som ville stå dem till svars, så gingo de genom en allee upp till buset. Officern omgaf det med sina solda ter och befalte dem att ej släppa ut någon och skjuta på en hvar, som försökte att fly undan. neg Fr Den person, som tycktes hafva. öfverbefälet. gick ensam in i huset, hvarest han måste trefva omkring i mörkret, tills han slutligen varsnade vid slutet af