UTRIKES NYHETER. FRANKRIKE. Paris den 4:de Januari. De diplomatiska nyårstalen i Tuillerierna voro i år, om möjligt, tomare och haltlösare, än vanligt. I diplomatiska korpsens lyckönskningstal gjordes blott en allmän hänsyftning på Montpensiers förmälning, emedan lord Normanby lär förklarat sig, i följd af sina instruktioner, uti annat fall ej kunna deltaga i uppvaktningen. Det enda af allt detta munväder, som torde förtjena att räddas undan glömskan, är ett par ord, yttrade af konungen i dess svar på kammarpresidenternes tal och af den lydelse, att en af vår tids vackraste segrar är att hafva fattat, att monarhien behöfver friheten, liksom friheten behöfver monarkien, för att omsesidigt skydda hvarandra. J. des Debats gor mycket våsen af denna sras och betecknar den sasom en varning till de 3 absoluta makterna. ben republikanske National deremot skyndar sig alt reservera sig emot den läran, alt friheten behöfver monarkien. abet äro, säger den, den sorvexling af begrepp. Att sorbinda autoritet och sribet, att förena statssamsundets enhet med individens möjligaste största frihet, är den politiska organisationens uppgift. Monarkien usurperar i det kongliga talet en mycket högre princips ställe, nämligen samhällsmaktens, som, emedan den utgår ifran alla, äfven är en i allas namn bjudande autoritet. Friheten är ett nödvändigt element i samfundet, en princip, monarkien, konungadomet deremot är blott en osfvergaende, föräuderlig form, som passar på ett ställe, icke på ett annat, och som man bortkastar, när den ej duger längre. o Ludvig Philip och bans gemal hafva från drottning Victoria fatt sig tillskickadt, såsom julpresent, ett