Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1847, sida 2

———— —— —— —— — — — — — — ——— Ref. Ingenting annat? Kyparen: Billstek! Res. Ingenting annat? Kyparen. Smör och ost! Ref. Ingenting annat? Kyparen. Nej. Ref. Nå, så tag mig hit ett glas sockervatten och en tvästysverskringla. Nu reser landtbrukaren på sig och frågar kyparen helt högt: Hvem är den herren vid det der bordet? Kyparen. Ilerr Reserendarie von Spinken. Landtbr. Ingentinz annat? Naturligtvis blir derigenom herr referendarien alldeles ursinnig och utmanar landibrukarev på pistoler. Ingenting annat? svarade denne kallblodigt. Altal träffades om tid och ställe. Man infinner sig följande morgon i en skog, reserendalien med en sekundant, landtbrukaren blott åtföljd af sin kusk. Hvar har ni er sekundant?? frågar relerendarien. Landtbrukaren pekade på kusken och lörsäkrade, att han var så hederlig karl som trots någon i hela verlden. Herre, det är en ny förolämpning, — ryler nu herr von Spinken. — En al oss måste bli på platsen! När landtibrukaren hör delta, så svarar han helt torrt: Inogenting annat, berr referendarie? Då blir ni här, jag far hem! — Han sätter sig i vagnen och far derifrån. Ryska polisen och de Polske judarnes skägg. Den kejserliga ukasen beträffande en förändring af Judarnes drägt har ej varit utan inflytande på handeln och handtverkerierna. kläden och andra moderna tyger hafva stivit betydligt i pris; deremot bafva sidentyger och fina pelsverk sjunkit. De fromma judarne hafva användt alla möjliga medel för att få bibehälla sina skägg och nårlockar, men den obevehliga ryska polisen tilliatetgor alla slika planer. Många lollo på den tankan att låtsa en permanent landverk och dölja skägg och lockar på gatan under en tjock duk, och vid slutna dorrar och i synagogan lita dem åter bänga i all sin prakt. Men äfven detta oskyldiga nöje blef förrädt för polisen och de arme tandverkspatienterno blelvo uppfingade af polisens tjensteandar, som ålade dem att bums låta rycka ut tänderna. De förskräckte Judarne togo det erymma skämtet för fullt sllvar och atverkade genom sina böner, att polisen förklarade sig nöjd, om de utan drojamal bragte skägg och lockar till sörD5 soningsosler, hvilket då älven genast skedde. Anekdot. En fånge, som försmäåktade i inqvisitionens fängelser, bad en pater för Guds skull shalsa honom all få veta hvarföre ban egentligen blifvit häktad. — Det anstår dig ej, win son, att vara så nyfiken! svarade patern. En bajersk tidning omtalar i en skrytsam ton, alt den hatholska kyrkan vunnit en viglig till vext i en viss grelve Octavius af Lippe, som, troligtvis på sin katholska gemåls inrädan, från protestantismen öfvergatt till hennes religion. oGielven säges besitta utmärkta intellektuella förmogenheter, men hans affall tyckes vittna om rootsatsen. Frän Fngland förmäles deremot alt en hatholsk dam, den tyska friherrinnan v. Speth, ofvergått till protestantiska religionen. De begge kyrkorna kunna således qvitla med hvarandra. Kristendom och Handelsanda. Holländska lidaniogen Courant de Tied berättar, att nederländska regeringen afslulat ett fördrag med Sultan Depo Negoro på Java, uti hvilket den förpligtar sig att förhindra kristendomens utbredande på nämnde o. Amsterdams handelstidning förklarar likväl berättelsen för ogrundad. Polismyndigheterna i Berlin hafva lålit utgå en varning till en hbel hop familjer att vara på sin vakt, enär hos en tjuf funnits en lista,