(s-————————————————————7— ——ä2—-C c st2 AHA5 ö—T———— c — FRpk————— ——— —774777— —2o— n— det elände den åldres familj derigenom iräkade, sökte nu att ulsprida, att det ej vore hans bror ulan han sjelf som deltagit i en komplott emot ryska styrelsen, och, sor att häråt gifva större sken af sannolikhet, rymde han öfver till Preussen. Uti provinsen Posen blef han dock gripen al preussiska autoriteterna och skulle på grund af det emellan Ryssland och Preussen, till sistnämnde lands eviga skam och vanära, bestående utlevereringssordraget, utlemnas åt Ryssarne. Men just i det ögonblick, som de preussiske hussarerne skulle ashemta honom ur hans tillflyktsort, sorlorade han modet vid tanken på de lidanden, som väntade honom och gjorde medelst eu pistolskott ände på sitt olyckliga lif. Han hade likväl ty värr ingenting uträttat genom sin sjelfuppoffring, ty den äldre brodern försmåktar ännu i fängelse och har knappast att förvänta annat, än repet eller Siberien. — Den i Polen vidtagna åtgärd, som afser en slags tillstymmelse till en bonde emancipation, har väckt mycken split och oenighet emellan bönderna och adeln, och har väl således czaren, ihågkommande det gamla ordspråket divide et impera, just i detta ändamål företagit densamma. Den furste, under hvars faderliga spira allt detta tilldrager sig, har varit nära deran alt få en ömklig hädanfärd. Czaren hade den 6 d:s begilvit sig från Petersburg på en resa till Warschau. På vägen dit brast, vid öfverfarten af den tillfrusna Niemen, isen under czarens vagn, som ända till bjulen sjönk i vattnet. Blott med mycken ansträngning fick man få upp vagnen ur vatinet, och czaren uppgaf resan och vände tillbaka till S:t Petersburg. PORTUGAL. Det till Southampton ankomna ånssartyget aQueene medför underrättelser från Lissabon af den 40:de och från Oporto den 41:e dennes, Betrålsande den sordel, insurgenterna vunnit öfver royalisterna berättar Morning IIleralds Lissaboner-korrespoudent följande. Insurgenterternas hulvudstyrka står ännu såsom tillforene framför Santarem, under det att royalisterna ligga i qvarter i Castano och derifrån iakttaga sina motståndares rörelser. En insurgentafdelning, för det mesta bestående al irreguliera trupper, har under grefve Villa-Reals belal varit posterad i Torres-Vedras, men bade måst retirera för en 600 man stark, af marskalk Saldanha detascherad korps, unider öfverste Lapa, och slutligen , sedan den utrymt Cal: das och Alcobaga, gjort front i Leiria. Imellertid hade det lyckats das Autas all genom ett låtsadt utfall, genom hvilket ban kom Saldanha alt tro det han ville vaga en hufvuddrabbning framför Santarem, afleda marskalkens uppmärksamhet och alsända en korps af 2000 man, deribland 460 ryttare, under grefve Bomsims befäl. Bomsim hade ordres att besätta Marcella-bron och hindra passagen öfver densamma för en truppafdelning af 500 man, som under öfverste Fereiras befäl sokte att komma i ryggen på insurgenterna för att afskära kommunikationerna. Bomsim fick imellertid veta, att Ferreira förenat sig med Lapa, och begaf sig på våg alt förfölja dem. Idellertid hade VillaReal fattat posto i Ourem uli provinsen Beira och försvarade sig i ett gammalt forsallet kastell emot Lapas och Fereiras angrepp, hvilka afslogos med soflust för royalisterna. I samma vesva ankom äfven Bomsim, då royalisterna helt och hället blefvo slagne på flykten. Insurgenterna skola (såsom redan nämnts) derefter bemäktigat sig S.t Ybes och befinna sig nu i besittning af Ålemtejo och Algarbien med undantag af Elvas och den omedelbart midtsor Lissabon belägna Tajostranden. Baron Almargem har satt Coimbra i sullkomligt försvarstillständ. Royalisterne hafva intagit staden Valencia da Miaho och göra deraf mera väsen än saken är värd, för att salunda trösta sig öfver nederlaget vid Ourem. Engelsk post af den 22 dennes har ingått. En enskill skrifvelse från London formåler att Faran Unra! dan 40 donnas kl 2 a m här.