Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1846, sida 1

Jorden, iuUl lorande al ett såmhalle dtråmåt och alt beskydda detsamma. Ett historiskt rön, gållande för både krig och fred, är att menniskan genom uppfostran mångdubbtas till vigt, värde och kraft: att en enda väl (moraliskt, intellektuelt och fysiskt) bildad ocb sri man ofta kan verka och betyda så mycket som tio; ja som hundrade obyfsade; oskicklige och trälar. Vi må blott påminna oss Alhens exempel. Huru liten till antalet var ej dess manstyrka mot Xerxis här? Men en Atheniensisk medborgare var såsom tio Perser; och de bildade segrade öfver barbarerne; de få öfver de många. krigshistorien är full af dylika bändelser; fredshistorien kan uppvisa ännu flera. Men med bildning måste vi förstå något mera, än allenast besitiningen af några theoretiska uppgifter, ehuru angelägna älven dessa äro. Hvilken politisk makt skulle icke Norden kunna utgöra, om vi finge föreställa oss hvarje dess innebyggare genom en stark, fulländad och verkligen nationell uppfostran mängdubblad till fem eller tio. Sverige skulle då icke bebos af blott tre, utan af femton till trettio millioner menniskor! Della utrop må man kalla svärmiskt och sanguiniskt, och det är så, icke för att slutsatsen haltar, men för att den folkskolas upprättaude, om hvilken vi talat, möter stora hinder. Funnes den, så skulle den andra, om millionernas mångdubblande genom hvarje individs förökade kraft och betydelse, utan all fråga följa. En till själ och kropp allmänt uppfostrad nation kan egentligen aldrig unde rkufvas; den måste till sin sista man och qvinna untrotas, innan den vore besegrad, och sadavt går icke lätt. Matte vederbörande betänka detta ! Sedan detta skress halva Rikets Ständer beviljat anslag bade till folkskolor och folklärare; men icke hafva dessa skolor och dessa lärare blilvit sådana, som sorsattaren tänkt sig desamme. Det är väl en början till ett bättre; men, men — det är utomordeniligt langt till slutet. Andra krafter, än de, som nu för folkskolan användas, mäste sättas i verksamhet, om den skall medföra några fullt tilllredsställande resultater. I barnen mäste ingjutas icke blott vetandets döda bokstaf, utan älven dess anda, och denna princip har man icke en gång hörjat lolja vid våra så kallade hogre läroverk?, längt mindre i folkskolorna. Nog härom for denna gången ! XIII. Vidare vilja de radikale hafva förenklingar i den ekonomiska lagstiftningen och i rikets administration i allmänhet. Ålven bärom bar, så väl på vara riksmöten, som annars både i tal och skrift, mycket blifvit yttradt. vi åtnöje oss för ögonblicket att anföra hvad Carl af Forsell i sednaste upplagan af sin statistik, rörande detta makipaliggande ämne bar att andraga. Pag. 98 beter det deri: I administrationsväg är i synnerhet den långsamhet och det myckna skrifveri, som iakttagandet af alla formaliteter kräfver, hvad som mest ölverklagas. I Konungens statsråd kunna mål förekomma, som icke handla om mer än fyra skillingars värde, såsom t. ex. om en landshöfding skall undfå 42 tryckta exemplar af en författning, eller ej. Till profning och afgörande hos Kongl. Maj:t har en sådan mängd med ärender, till en del af en ganska underordnad beskaffenhet, blifvit dragne, att Konungen årligen nödgas underskrifva 8 till 12,000 expeditioner. Om t. ex. en sparbank, ett brandstodsbolag, eller något annat dylikt, inrättas i Falsterbo eller Haparanda, tror man icke det går an utan att begära Kongl. Maj:ts bekräftelse på reglementet för detsamma. Skulle nagon en kort tid derefter finna, alt ett men, ett som för mycket eller for litet inslutit i det vigtiga reglementet, d. v. s. om någon liten ändring deri anses behöslig, så skall Konungen genast dermed besväras. Med fakta s8kulla kunna efvrkac till HÄe 1. .