Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1846, sida 1

jorden.? 7 — — — — — — — —W WA —2W — — Detta Biskops-kalls och embetes makt brukar man allenast till att lära och predika Guds ord, så ock till att utdela Sakramenten bland mäånga ellor ibland få, efter som fallet krälver. Ty dermed gilvas icke timliga, utan eviga häfvor, nemligen: den eviga Kättsärdigheten, den helge Ande och det eviga lifvet. Dessa båfvor kan man icke annorlanda bekomma, än igenom Predikoembetet, som består i Ordets predikande och Sakramenlens utdelning: ?Sasom Paulus sager Rom. I: Evangelium är I en Guds kraft, allom dem till salighet, som ro elc. Derföre, emedan Predikoembetet meddelar oss eviga hålvor och varder allenast genom Ordets tjenst brukadt och öfvadt, förbindrar det icke det verldsliga regementet, likasom konsten vatt sjunga icke eller kan hindra det. Förthy det verldsliga regementet umgås med andra saker, än det helga Evangelium. Verldslig Överhet beskyddar icle våra själar, uwan vära kroppar och andra lekamliga ting, vemot utvärtes vald och uppenbar orätt, och straffar menniskorna med svärd och lekamligt strall, på det de må bebilla verldslig råttfardighet och frid. DDerföreskall mar begge dessa Regementen, det Ardeliga och det Verldsliga, icke sanmanblanda. vi vete ganska väl, al emot olvanstaende citat ur confessio auguslan kan anföras, alt den är en protest emot hsvedömet och dess molandning i veridsliga angelägenbotor; men i hvad sot på den tid, augsburgiska behännelsen uppsattes, antogs och undertecknades, gällde påfven i Rom, det gäller ännu den dag i dag är kristenhetens samtlige småpåfvar, d. v. s. prelaterne; iy allt det, som, till sölje al Skristens bud, var honom, förbjudet, det är äfven för Ordets tjenare i gemen otillåtet, och dessutom handlar artikeln om det sjunde missbruket, ur hvilken :ofvanstående är ett utdrag, om biskoparne i allmänl bet, men är på intet sätt uteslutande rigtad mot den, som sitter på Petri stol iden eviga staden. När nu detta icke kan nekas och 2:dra 2:n Regeringsformen af våra grundlagar antager Upsala motes beslut af är 1595 såsom norm för bestämmandet af hvad man i dem forstår med dex rena evangeliska läran. samt olvanbemälte beslut grundar sig på den 0förändrade! augsburgeka bekännelsen (confessio augustina), så är tydligt och klart, att de förbud, som innehållas i ostanämnde bekännelse hvilkers helighällande vära prelater mer än en gång besvurit, äfven gäller dem, och att de soljakligen bryta bade mot sin pligt och sin ed, nir de vilja blanda sig i det verldsliga regementet. — Ett är hvad deras s. k. ståndsrättigleter medgifva, elt annat hvod deras egna samveten bote visa dem vara otillåtet , såsom stridande båle mot den heliga skrists bud, en af den rem evangeliska lärans fundamentd-lagar och den al dem gångna eden. — Gjords oss flere vittnesbörd bebof, så kunde tusenls sådana framliggas. Deta bvad i korthet kyrkans skiljande från staten beträffar. Hvad åter vidkommer en ändamåhenlig reorganisason af vårt uppfostringsväsence, så är det enonskan, som de radikale hafra gemensam md alla, som vilja det sanna, rätta och goda Specialundersökningar, rörande nödvändigheta af denna reform förekoman, så att säga, dsligen, både i tidningar, brochyrer och kommileer. vi beböfve således blott hänvisa till wad i dem, angående det ilrågavarande vigliga imnet, blifvit vtlradt och skrifvet. Nog af: e förbältrad och utvidgad uppfostran för lifvet är nödig; icke allenast en uppfostran för dödn, den presterne gifva. Menighetens uppflos:an, yttrar samme man, som uttalat dessa enkla, men innehållelserika ord, är den störste häfstång. som gifvoe nå