Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1846, sida 1

DUDUU —— Lr— kats göra sina inskränkta, trångbröstade åsigler gällande. Än har det varit de inhemska näringarne, d. v. s. några få fabriksinrättningar, som behöft skydd; än bar man ordat om den lyx och deraf följande förderf, som mera frisinnade bandeisförfattningar skulle bringa öfver det stackars svenska folket; än har den beryktade bandelsbalansen fatt göra tjenst som buse vid prohibitionisternes operationer och machinationer, 0. s. v. Aldrig har man kunnat, eller; måhända rältare vetat, inse de utomordentliga fördelar för ett land, hvilka ovilhorligen måste blifva en följd af fria handelsprinciper; aldrig velat såsom rigtiga och ändamålsenliga antaga följande af vår ypperste stalistikus) uppställde allmänna grundsatser för all bandel, nemligen: 1) Att i afseende på handeln borde hela jorÅden vara ansedd såsom bebodd af ett enda solk, och hvarje nation endast utgöra individer af detsamma. 2) Att ingen slags handel kan ädrifvas med förlust; ty om så skedde, skulle den snart af sig sjelf upphöra; och följakteligen, alt hvarhelst köpmännen hafva vinst af ratt handla, der vinner också hela nationen, emedan de af densumma blott utgöra en del. 5) Alt frihet från wång kan med säkerhet påräåknas gifva den yttersta utsträckning åt all handel och den busla rigtningen åt et lands kapualer och industri. I sammannang härmed yttrar samme förfallare: i Alt icke någon stor förlust i värdet af hvad som importeras, jemfördt med det exporterade, uppkommer, derföre sörjer nog hvarje köpmans enskilta interesse. Älla enskilta köpmän sammanlagde utgöra den mellanlänk, hvarigenom den ena nationen står i ekonomisk beröring med den andra. Sannt är, alt eti missvextär kan rubba den jemna proportionen mellan importens och exportens vanliga förhållande; men sådant rättas under ett par följande är, medelst ökad export al egna produkter, eller genom minskad införskrifning af en mängd ölverflödiga artiklar, vid hvilka nationen valt sig. Detta är bela den så kallade handelsbalansens hemlighet. Det bar blifvit bäde påstått och bevisadt, att Sverige i många är, isynnerhet under frihetstiden, bandlat med förlust, och hkväl har landet under samma tid, utan att utlänningen blisvit egare af svenska jorden, stigit i både folkmängd, odling och välmåga. Sådant hade likväl varit omojligt, om nationen beständigt skulle hafva förlorat på sin utrikes handel. I detta fall borde svenska folket hafva blilvit skattskyldigt under någon annan nation, med större industriförmåga, eller med sådana naturprodukter, vi icke kunnat umbåra; men när detta icke inträffat, måste den der framstallda hypothesen vara falsk. att det icke är mängden af guld och silfver, som utgör en stats rikedom, utan totalbeloppet af en stor produktion, är ett af statshusbållningslärans axiomer. Det anses tillochmed problematiskt att äga en samlad och ororlig skatt hellre, än att i allmänna rörelsen sprida detta eljest ofruktbara kapital. ). ) C. af Forsell: Statistik öfver Sverige, fjerde upplagan, sidan 2035. Ulela det af honom författade kapitlet Om Handeln förtjenade inristas i koppartaflor, att upphängas ej blott i Riksständens, utan i hvarje svensk handels-societets sessionsrum. ) Vill man se, huru Londons köpmän redan för 26 år sedan uppfattade handelsfrihetens ställning till nationernas och staternas ekonomiska förhållanden, samt dess inflytande på deras framtida förkofran och valstånd, så må man läsa den petition, som den 8.de Maj 4820 ingafs till engelska parlamentet , och hvars grundsatser fyra år sednare af Frankrikes förnämste handlande framställdes i en petition till deputerade-kammaren. Den finnes aftruckt i fjerde upnsanan at miccho.