Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1846, sida 3

— 2 D — — ———— tt— ——— Man ser en fördömd (som bränt bränvin kanske), han hoppar barfosad bland bråddjup på de hvitglödgade klippornas toppar; de galna demonerne dansa i ring, vällustiga ormar sig slingra omkring de bildsköna qvinnornas kroppar. Med giftiga stjertar de smekas med lust, de stickas med gaddar, som eldgafflar just, och nypas med glödande tänger; på själarna lagas sen sjudhet buljong; när saften är urkokt vid trollpackors sång, de hängas att torka på stänger. när först han med helfvetet kända oss gjort och gett oss af det qvintessensen; på höjden de färitska jungfrur man ser, och Petrus sen möter oss sjelf längre ner, Sen följer oss pastorn till himmelens port, liksdn en landshöfding vid gränsen, Han förer oss in uti Abrahams sköt; vår herde gar efter, vi före som nöt, förlägna, tafatta och dumma; der standa vi inför all herrlighets sken, AA 0 — så stumma, som stoder, på svigtande ben och blygt våra samveten tumuma. I VIII. EDEImKaren. ö I krogarnas qvalmiga, stinkande hål, vid ränares orgier, ficktjufvars skrål, ö en drinkare sörplar sitt finkel; han gäckande super opp kläder och bröd för barnen, som vräla af hunger och nöd i armodets uslaste vinkel.