Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1846, sida 2

ene hitintills varit praxis bland hederligt folk. oEn sådan redovisningsskyldighet erkändes äfven al aci te och troligen omedvetet af Herr Lindblad, förmedelst den af honom till kommitteraade inlemnade räkning, som dock var alltför osummarisk och otillfredsställande, för att af adem kunna gillas. Nu förnekar Herr L. allodeles denna skyldighet och bar eforbuditahommitterade att publicera hans räkning. Han chotar tillochmed att kräfva tillbaka sina 4000 aäbanho, pästaende alltjemnt, att de äro en enashilt gåfva af honom. — Sålunda stå sakerna alor det närvarande. k? aObet är sorgligt, att unge män, glade sångaare, huona under utöfvandet af sin konst så aglomma hvad hedern fordrar. Ått embetsmän, cuppbördsmån, kassaförvaltare, som grånat i beadrågeriets irrgangar, kunna undansnilla medel, 6cår bedrösligt; men ännu bedrosligare är, att unage studenter, som uppgilva sig vilja verka för reaaliserandet al. kamraters käraste förhoppningar, ahunna gå så längt i glömska af sin pligt, att ade svika dessa sina kamraters tillitslulla vänalan. Jag och mången med mig har älskat oss in i den tanken att snart få se resas en bygganad, som skulle blifva en tillflyktsort för stuaodentkorpsens bättre Genier och der värdsbusaKlilvets laga njutningar skulle undanträngas och ersättas af ädlare, bildande sysselsättningar. obenna förhoppning har nu genom de fyras, coch i synnerhet magisler Lindblads, beteende alåt en betydligt förkortad ulsigt att varda verkaligbet. Föreningens kassa är fattig, byggnadsalanen är tilltagen i större skala, allmänhetens Kinteresse måhända kallnar, när den ser, att astudenter sjelfve så kunna handla.s a Lindblad bef vid Sangföreningens första asammantråde under terminen terminen afsatt, cuch v. båradshosding G. W. Borg i hans stälale vald till ledare al studentsängen. Stralfet avar för en man med L:s anehligen stora taclanger härdt; men — var det orättvist 2. . Efter dessa af bresskrifvaren gjorda reflexioner balve vi ingenting att tillägga, utom det, aut vi al innerligaste hjerta skulle önska, att Herr magister Lindblad, om ock blott i nägon man, hunde rättfärdiga sitt lorhallande! Iillika tage vi oss friheten uppmana samtlige tidningsredaktioner i de städer, der Lundaqvartetten under sommaren gifvit musikaliska sokter, att alminstone approximativt uppgisva det belopp, till hvilket de anse, att bruttobehållningen at nämnde soiröer i deras resp. städer kunde uppgå. Vikänne ganska vål, att inhemtandet af de upplysningar, på hvilka de kunna grunda en dylik beräkning, icke för dem egentligen är någon pligt; men det blir dock alltid för bvarje publicist ett slags moraliskt aliggande, att, ätminstone i ett så utomordentligt fall som det ifrågavarande, se till, huruvida man under den lånta masken af välvilja och omtanha för en allmän inrättning endast baft för afsigt att befordra egna, personliga fördelar. Vart blad står lika öppet för ett försvar från llerr magister Lindblads sida, som för de upplysningar eller erinringar, som akademiska soreningens i Lund Herrar kommitterade ou, sedan isen en gång är bruten, kunna halva att i saken meddela. Vi anse oss böra fästa allmänhetens uppmärksamhet på en härstädes af Herr Karl Bohle ny