Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1846, sida 2

en ko är på isen, det är något gru m s, om Ryssarne väntas från Bomarsund bums, eller fan vandrar lös ibland packet. Korpralerna dyrka sitt vigtiga jag, och njuta dessutom af tjenstens behag: de ordres och prygel utgifva, och med hasselkäppen, jag vet inte hur, men det måtte vara så sakens natur, de fosterlandskänslan upplifva. Bäst sömnen är makligast, hvilan mest ljuf, då kommer den förste April, som en tjuf om natten, och kyrkorna skittas emellan befälet, som håller förhör, hvem knekten skall helsa på och hur han bör förhålla sig, när han skall giftas. Och så nalkas mötet med skoskaf och svelt, med segslilna och med hår !smälta E tt med hundsnus, med ljesk och speglosor; än torrföda, än hvarken vått eler torrt, krutgubbar med pipskägg och hårstubben kort, och gula i syn som maskrosor. Nu bråkas och brummas på allvara rent, det bullras, så öronen lida gement, och hojtas på den, som har jourem. En skäller fatalt, som en sprucken terrin, en flåsar erbarmligt, som en ångmachin, en piper, som siskan i buren. Din helfvetes åsna! en gallskriker hest, en annan: skjut inte ut buken. din best en tredje: sträck på dina fölter! Du stöflar ju af, som du trådde på glas, du vickar med stjerten och snubblar, ditt. ..! och går, som du ginge på nötter! u——-—2! X-222X X 2 mms — ar es