Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1846, sida 1

om läroverkssrågan alldeles på samma sätt som i politiken : de svänga sig nemligen med vissa stora ord, utan att fråga efter om dessa hafva någon motsvarighet i verkligbeten: Man läser i bladet ett tal, som hållits i den så kallade Bildnings-cirkeln i Stockholm af en gesäll, Cederskog, om sanningens natur och välgörande verkan. Talet visar, huru mäktigt tidsandan inverkar och äfven hos den arbetande klassen åstadkommit en rörelse till lyftning och förbättring af dess belägenhet; samt huru den allmer börjar att taga saken i sin egen hand. En klagoskrilt af banko-fullmäktigen Sven Heurlin ull Justitie-kansleren finnes införd: Ileurlin beklagar sig deri öfver, att i kammarkollegium ew mal, angående olaglig beräkning af salpeterhjelpen i kronobergs län, icke på fem år blifvit handlagdt, sedan alla handlingar och utlätanden inkommit, samt att ett enskildt mål derstädes, eburu algjordt för 7 månader sedan, icke sått justeras, så att parterna kunnat draga det under konungens algorande. I allmänhet beklagar man sig mycket ofver langsamheten i bemälte embetsverk. i Dagligt Allehanda har meddelat Kongl. Maj:ts dom uti Nyköpings faktoribolags konkurs. Den är i afskilliga afseenden rätt märklig. Allehanda har i anledniug af representationskommittens äterförsamlande en artikel, i hvilken yuras goda sorhoppningar om arbetena, och uttalas det hopp, att den allmänna val-principen skall inom kommittöen segra. I så fall anser Allehanda diskussionen ösver dess tillämpning, hvarom tankarna kunna vara och äro delade, äfven inom de liberala; blisva öppen och lugn. vinterbladets granskning af Ppalmblads arbete om Norrige sortsättes och förtjenar i allmänhet stor uppmarksamhet. Det; sramhaller med behorig stränghet sorsattarens eusidighet och otillsorlitlighet. I en insänd uppsats om fångars arbeten, återsiuner man samma klagan öfver det inträng derigenom göres i den fria arbetarens verksamhet, hvilken man förut sett i Aftonbladet införd utur sang-styrelsens protokoller i en reservation af Herr Cederschiöld. Detta är ej det enda beviset, att man ännu har bra svärt att upplatta den fria taflans sanna natur. Men det är ej här ställe elter tid för en närmare granskning al denna sak. Enbvär begriper imellertid, att det är en orimlighet att läta strass-säångar underhallas af det allmänna, för att kunna arbeta under de näringsidkande medborgarne; men då är det ock sjelfva detta strasl-system, som är orimligt, och ej arbetet. Om arbetets organisation bar Allehanda en artikel, som utvisar en icke vanlig förmåga att tänka sig in i detta invecklade ämne, ebura den lika litet lyckats lösa den, som andra kunnat det. Hvarje sådant bemödande förtjenar dock aktning, om det ej sker på samma sätt och i samma åndamäl, som den beryktade hvalfisken i Minerva, hvilken blott ropar på saken för att förvrida alla svaga hufvuden i nåringssragan och prohibitivsystemet. Såsom en liten dyning efter stormen inom polewiken mellan Åstoubladet och Ållehanda bör nämnas ett utfall af detta sedbare emot Östgotha Correspondenten, sör det denne velat medla mellan begge Stockholmstidningarne. Allehanda tog saken så, att Correspondentens förläggare, Hr Ridderstad, som nu vistas i Stockholm och älven under vintern kommer att i vissa ämnen lemna bidrag åt Aftonbladet, skulle vara anmodad af Aftonbladsutgilvaren dertill, och ansåg honom dersoro partisk i sitt omdöme. Ur Ridderstad bar i anledning häraf prolesterat mot D. A:s insinuation, och litet besynnerligt skulle det väl ock vara, om man ej finge skrifva i sin egen tidning, hvad man tänkte, för det att man bar en eller annan befattning äfven i en annan. Det är väl det, som är skrifvet, och ej den, som skrifver, hvilket afgor allmänhetens omdöme derom. Omaha Minarva arhefar nå sin undergzna.