träden, äfven visar soljande brister: 4) Bomullskrutet verkar mycket ojemnare, än sallpeterskrutet. 2) Bomullskrutets stora eldfängdhet (det exploderar redan vid en temperalur af 700, vanligt krut först vid 2400 R.) gör dess förvaring, dess transport, dess sörarbetning tillammunition mycket farligare, än saltpeterskrutets. 5) Fostpressadt i ror gör bomullskrutet alls ingen verkan, så att det gamla krutet blir oumbärligt vid tillverkandet af raketer, brännare o. s. v. 4) Försärdigandet af karduser och patroner med bomullskrut går ytterst långsamt. 5) Vid nu bestående inrättningar är bomullskrutet oanvändbart till laddning af infanterigevär, äfvensom af karbiner och pistoler. Slutomdomet gär derpå ut, alt, vid de egenskaper, som bomullskrutet vid hittills anställde forsök utvecklat, det kan aldrig blifva fråga om att använda detsamma till krigsbehof, så framt man ej framdeles uppsinner medel till ofvannämnde bristers afhjelpande. Det är dock att märka, alt det bomullskrut, bvarom här är fråga, ej var af Schönbeins tillverkning. KRAKAU. Vår först yttrade förmodan, att Krakau kommer att indragas inom Österrikes tull-linie, tyckes besanna sig. Brieslauer-deputationen bar al preussiske finansministern fått till svar, att han ej hade sig bekant nägra andra vilkor för Krakaus införlifvande, än 4) en moderat transitotull genom krakaus gebit, vidare 2) tillåtelse till inrättande af ett upplag för varor i Krakau, samt slutligen 5) scblesiska och Krakauiska jernvägarnes sammanbindning. RYSSLAND. Bland de mänga byggliga medel czaren använder för besordrande af sitt forryskningssystem är äfven att genom materiella fördelar locka proselyter till grekiska kyrkan. Så bar 1. ex. blifvit stadgadt, att de bönder i Lilfland, som tillhöra grekiska kyrkan, skola varda befriade frän all tionde och andra skyldigheter, de, enligt häldvunnen vana, för innehasvande jord utgjort ät lutherska kyrkan och dess presterskap. Lilllandska adeln, som, såsom följd af denna förordning, befarar ett ännu större affall bland bönderna från deras förtåders tro, bar, på peiitionsväg, hos czaren sökt en ändring i denna egendomsrätten kränkande åtgärd. SPANIEN. Den Carlistiska rörelsen i öfra Katalonien griper omkring sig. Myndigheterna i Gerona halva proklamerat krigslagen. Ed band af 440 man har inryckt i Ripoli och ibjälskjutit tvenne uppbördsmån. Ett annat bevapnadt band, 450 man starkt, visade sig vid Vich. Vapen hafva blifvit utskeppade vid Tortosa och man talade om Cabreras och Forcadells återkomst. Tiupper balva ryckt ut från Barcelona mot Guerillas-banden. PORTUGAL. En Times Oporto-korrespondet, som dock alltid visat ogonskenlig partiskhet för drottningens sak, ger dementi at den ur Morning Herald hemtade berättelsen om Sa da Badeiras seger ofver Cazal, och påstår deremot, att det varit den sednare, som slagit den förre, samt att denne helt allena natten till den 20:de Nov. återkommit till Oporto. Chronicle berättar, enligt en skrifvelse från Lissabon af den 20:de Nov., alt Das Antas på morgonen samma dag soretagil ett lyckligt anfall på Saldanhas förtrupper. Sednare noliser af den 20:de nämna dock ingenting derom, men väl, att så väl Saldanha, hvilken ännu stod i Cartano, som Das Antas i Santarem, tvekade alt angripa hvarandra, begge emedan de voro för svage, den forre på infanteri, den sednare på kavalleri. — Schwalbach bade efter uppbäfvandet al kvoras belägring dragit sig tillbaka ät Elvas till. — Celestino bade den 46:de inryckt i Santarem, dit äfven baron Algarrem ankommit från Oporto med en betydlig summa penningar. Hertigen al Palmella säges hafva begärt sitt alsked såsom medlem af statsrådet, emedan han ej vill tjena en absolut drottning. Det synes godt, att insurgenterne ej vilja örsfa