Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1846, sida 2

dige. lmellertid råkade samma dag det olssiciella bladets icke officiella organ att sladdra ur skolan, på ett sätt, som tydligen blottar den s. k. Posseministerens tankar om representationsresormen och visar, alt jag haft skäl i mitt ostagjorda påstående: au meningen är att i kommitteen söka genomdrilva ett förslag, uppstäldt, icke på samfäld valrått och ett enkelt ölverläggningssätt, utan på ståndsoch klassvak, med till sin sammansättning olikartade kamrar, 0. S. v. Med ett ord: att man har att vänta ett arbete, som aldrig kan af nationen gillas och som således kommer, såsom redan vid 41844 års riksdag sades, att fördröja frågans lugna algörande i lång tid, om ej för alltid. Den i Posttidningen införda artikeln bär all möjlig prägel af den innersta tankan hos stundens maktegande. Den börjar med den hycklande insinuationen, att agegeringen gjort allt, hvad den under nuvarande omständigheter kunnat göra, för att ådagalägga sin uppriktiga önskan att medverka till en förändring af våra representativa sormer. Likväl bar Regeringen icke gjort något annat, än låtit några statsrädsledamoter på Riddarhuset hälla neutraliserande tal, då förändringen i enlighet med allmänna opinionen hade kunnat genomföras; valt en stor kommitte, af till stor del obestämda tänkesätt, och efter allt rimligt utseende oförmögen att kunna afgifva något förslag, som kan tillfredsställa nationen, samt låtit en statsminister orda om hvarjehanda, iett gatlikt tal, utan att framstå för nagot utkast till grunden för den ilrägavarande reformen. Då man således försakrar, alt bon önskar emedverka till en förändringa, finnes ingen annan rimlig sforklaring, än att hon vill en helt annan förändring, än den, som varit föremål för en konstitutionel bordläggning vid riksdag och vunnit de valda solkrepresenlanternes bifall, då definitiva beslutet skulle satlas; samt att bon således står intörlifvad med adeln och riksdagspresterna för att tillintetgöra de grunder, hvarpå 4840 års förslag var uppstäldt. Detta blifver så mycket påtagligare, om man besinnar, att Regeringen, i fall bon öppet och redligt önskat medverka sor en i nationens anda utsord representations-reform, ägde det kraftigaste stöd för sin handling i det lychliga förhållandet, att den unionella Konungamaklen redan i afseende till Vorrige erkånt alla de hufvudsakligaste grundvalar, hvarpå svenska solkets valda representanter, talrika menigheter, upplyste medborgare och ett stort antal af den oberoende delen af adeln samt presterskapet i allmänhet visat sig beslutne att a sin sida medverka till en ändamålsenlig representationsreform — ett förhållande som är så mycket vigligare att ibågkomma, som det vittnar, att inga emot tidsandan, samhällsordningen och upplysningen stridande ide6er kunna anses hafva blilvit genom denna stora opinion byllade, emedan i sådant fall naturligtvis Unions-konungens moraliska och politiska pligt varit, att lika verksamt medverka för reformen i det andra rikets representation. Då man deremot sett Svenska Regeringen, vid alla tillfällen, när fråga om det vigtiga ämnet förekommit, sky att yttra sin egen åsigt om Norrska statsförfattningen, har man grundad anledning att tro benne obenägen för denna, och i hennes sätt att medverka för reformen I den Svenska, kan ingen då gerna se något allvar, utan snarare en bemlig plan att vidmakthålla Ståndsoch Klassväldet i Sverige för att passa på tillfälle att låta dessa åter bemta krafter i brödrariket. Vidare tror förlattaren till den halfofficiella artikeln (med den för alla sådana fall vanliga reservationen att regeringens åsigt är obekant) all regeringen bädanefter Åkommer att gå till väga med samma partifrihet som bitiotills, på det att allmänna tänkesättet må få tillfälle att alldeles ohehindradt utveckla sig i en fråga, som så nära rörer folkets politiska interessen, att folket sjelf synes böra först få bestämma sina önskningar, innan regeringen uttalar sina Ett mera machiavellisliskt hyckleri kan man AA meo mm rf Sr