Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1846, sida 3

— af agat, och på knappen voro med sällsam konst graverade kämpande ryttare och en amor. — Denna present af czaren. — fortfar Gregor, — skall väl nu bestyrka mina ord. Czaren gaf mig den säsom ett minnesmärke af mitt fåderneslands tidigare kulinr. — Visst känner jag denna klenod, — genmälte Maria — under min syster Sophias regering fanns den i en graf i sSiberien. Hon fattade tycke för den och jag har såsom barn ofta lekt med denna dolk. Gif mig honom till ett minne af en älskad syster! — Och vill Maria dervid äfven länka på gifvaen? — frågade Gregor, dragande den hulda qvinnan till sist bröst. Maria bleknade. — Det är ingen symbol af kärleken, — hviskade hon, — Ack! det är en förebild af mina qval. — Skall jag få höra sådana vidskepliga ord ur den fösståndiga Marias mun? — frågade Gregor smått fortretad, — påskynda afresan; vår herskare är af otålig natur, man får ej låta hononi vänta. Följande dagen visade sig Maria, strålande i glansen af sin skönhet, vid czarens sida på bafkongun, framför hvilken en otalig folkmängd hvimlade, för alt nästan med de vilda Indianernas forvåning, när de först varseblefvo Spaniorernes simmande hus, se det första i Ryssland byggda linieskepp löpa af stapeln. peter hade sjelf tecknat grundritningen och med egna händer och outtröttlig verksamhet arbetat på detsamma. För de vidskepliga, okunniga invånarne i det oerhörda riket. som kommit ifrån Persiens och Kinas gränSer till denna fest, syntes deras herrskare lik en mäktig trollkarl, och när jettemassan med en sagels snabhhet slög i vattnet ock gungade på vågorna, då kastade de sig tillbedjande i stoftet, och hvilka underbara sagor måtte de ej hafva spridt bland sina horder!