ten vid vestra Rhenstranden, eller 75:te och 76:te artiklarne, som göra Genf och Basel till schweitziska städer och republiker? An vidare, hvarföre skola vi längre tillbållas att akta 5:dje artikeln i fördraget af den 20:de Nov. 1815, som förbjuder Frankrike att befästa Häningen? — Man inser under dessa omständigheter allt mera bebolvet deraf, att Europas vestra konstitutionella makter hälla tillbopa emot de östra absoluta. J. des Dåbats sramkastar vinkar om franska regeringens önskan att åter sluta sig till England, och Constitutionel, Thiers organ, påyrkar äfven förnyelse af det hjertliga sörståndet. Tbiers tror i anledaing båraf åter hafva en portfölj i kikaren. — Hvad sjelfva franska styrelsens hållning i Krakauer-frågan vidkommer, förmäler en ministeriell organ att Guizot, när de 3 skyddsmakternas sändebud meddelat honom depescherna rörande Krakaus besitltningstagande, åtnöjt sig med att, i stället för hvarje annat svar, meddela dem det tal ban, rörande Krakaus angelägenheter, i somras hållit i pärskammaren. Della tal kommer väl således att bilda utgångspunkten för hans politik i denna fråga. För man tro en Berlinerkorrespondent i National, så har man innan kort att förvänta en proklamation om konungariket Polens officiella införlifvande med Ryssland, hvilket lär beslutats på samma gång som Krakaus besittningstagande. Univers förmäler från Odessa, att kejsar Nicolaus befallt, att en bär af 150,000 man skall sammandragas i Wolhynien, och att denna åtgärd föranledt de mest vidunderliga rykten, såsom t. ex. öst-romerska kejsardömets återställande. Andre åter skola anse hela utrustningen för en ny leverering af offer till storslagten i Kaukasus. Monitören förmäler, att bland andra svar, som ingått på notisikationerna om hertigens af Montpensiers giftermål med infantinnan Isabella, äfven besinnes kejsarens af Österrike. ENGLAND. London den 24 Nov. Med undantag af den första uppbrusningen, straxt vid ingåendet af nolisen om Krakaus införlifvande, har engelska pressen hittills visat en temligen flau hållniug i krakauer-srägan. — Får man tro Standardes anspegliagar, så bar franska kabinettet uppmanat det engelska till en, om ej gemensam, dock liktidig energisk protest. Lord Palmerston skulle redan hafva protesterat, enligt hvad till Paris ankomne Londoner-bres sormåla, men det tarfvar bekräftelse. Fyra deputationer från olika delar af hufvudstaden bafva haft företräde hos premierministern, lord John Russel, för att öfverlemna honom adresser i och för spanmålsinförselns omedelbara frigifvande. Lorden förklarade imellertid äfven denna gång, alt han för närvarande ej fann någon anledning till en dylik åtgärd, men att han var fullkomligt beredd att för utomordentliga fall vidtaga utomordentliga åtgärder. Premierministeru bar blifvit vald till lordrektor vid Glasgows universitet; men för detta sitt val hade han blott att tacka en egenhet i röstberåkningssättet, i det skalden Wordsvorth hade de fleste enskildte rösterna. Det sista portugisiska finansdekretet har väckt mycken barm på Londons börs, men man tröstar sig dermed att den närmsta följden af åtgärden ej kan blifva någon annan. än en enorm