— —— RR a Annu en högtidlighet var bestämd att ega rum denna dag: Peter skulle utnämnas till vice-amiral, enär han äfven vid flottan, liksom vid landlarmeen, genomgick alla grader. Furst Rasumowsky satt på den förgylda thronen, med kronan på hufvudet, spiran i hand, omgilven af hela senaten och föreställe czaren. Denne stod i enkel, grön uniform framför trapporna till thronen och aflade berättelse om den seger. som han för några veckor sedan vid Åland tillkämpat sig öfver Svenskarne, hvarefter hans representant prisade . hans dater och utnämnde honom till vice-amiral M. ropade det glädjedruckna folket: Le ve vice-amiraleno, såsom man lärt det, ty de skulle lika så väl hafva ropat hvarje annan titel, emedan de fieste hade ej en gång den ringaste ide, hvad en vice-amiral var för en varelse. Den nye statsdignitären drog under kanonsalfvor, trumpeters och pukors dån genom en efter romerska förebilder uppbyggd triumfbåge, bland hvars rika prydnader den ryske örnen isynnerhet utmärkte sig, stödjande sig på en elesant, med inskriptionen: örnen törsmår att fånga myggor. — En varunade bekännelse för Rysslands mäkti84 Brannstater. — Den högtidliga processionen emollogs vid palatsets portar af ett burleskt motstycke, hvilket anordnats dels af Peters råa smak för dylikt, dels af hans djupare politik, som alltid ville roa folket, och göra det för honom sörhalligare presterskapet löjligt i dess ögon. Liksom i medeltiden narrpåfven förtjuste halfva Europa, och en åsna figurerade, uti kyrkorna i Provence. så kom Peter på den tanken, alt utsöka en vice-patriark, som på elt löjligt och föraklligt salt skulle efterapå Preslterskapet, och hvilken i dag slör första gången visade sig offentligen. (Forls.)