Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1846, sida 1

landet i stället för en hjelp, ett skydd. Men då bestormades vi af en del utaf den sig då benämnande liberala, sedermera sig moderat-liberala kallande pressen, och man minnes rätt väl, huru vär fortsatta opposition mot neutraliteten snart. sagdt gjordes till ett majestätsbrott. Nu se vi, att likväl vår mening ej har varit så origtig; och detta har ännu mera stärkt oss i öfvertygelsen , att publicitetens pligt är att under intet vilkor låta dagtinga med sig om principer, samt att oaflåtligt på dessas erkännande och efterföljd grunda sin egen verksamhet. Vi skole ock hälla ut dermed, och vi skole ej heller uaderlata, att i detta afseende gora allt hvad vi lörmä. Dagligt Allehanda bar gjort sig ett temligen onödigt arbete med att söka visa, att det sinnes sociala frågor, som kunna få större vigt, än blott politiska. Saken år nemligen den, att i hvad deras afgörande beror på statsmakternas verksamhet, så blifva de, i den delen, politiska frågor; så enkel synes oss den saken vara. Vi tro, att folket rätt gerna skulle se, att man i allt ville erkänna, att de sociala vore af hogre vigt; men ock då lemna dem till det att sjellt afgöra. Vill Allehanda ock detta? Vinoterbladet går på med ytterligare om ärestoder och Gustaf IHI; en läsvärd artikel.j Angående förslaget till en philosopbisk professioa i Lund har Allehanda råkat i en hälftig polemik med Lundenserne. Allehanda försvarar en Upsala-sökande: adjunkten Afzelius. Kongl. Maj:ts dom uti Nyköpings saktori-bolags konkurs meddelas. Dokumenlet är, såsom prejudikat betraktadt, af ganska mycken vigt. Att Allehanda med någon sallvelse upptager Najadens och Barometerns bifall till dess ansträngningar, för att paralysera Aftonbladets uppträdande för en mera bestämd och grundlig rigtning i regeringens system, kan ingen undra på. Man ser gerna sina bemodanden underhjelpte al goda vänner. Men, på sätt vi redan här ofvan antydt, tro vi, att de der vännerne icke så noga märkt, att de vandra ur sin egen ståt. Svenska Minerva bar gjort den upptäckt, angående allerr Petts, C. Fr. Weerns och grefve C. H. Anckarsvärds samt det liberala partiets nuvarande ställning till tidniags-presseno, att desse anu totalt sakna organer i opinionen och representanter inom tidniogspressen utal siDa grundsatser och sträfvanden.9 Ingen klagan har väl horts af ifrån dessa Herrar; men agamle Årguso torde veta sörhällandet bätre, än de sjelfve. l arlikela om abe Grår upptages nu statsrådet Werns politiska handlingssält till geanskning. Mano erinras om hans uteblifvande från 1840 års riksdag, då ban säges halva afböjt sitt val, för att ej antingen nödgas bryta med den liberala opposition, till hvilken han 41834 i flera afseenden anslöt sig, eller ock för framtiden göra sig omöjlig på högre ort; och häraf drages den slutsats, datt justemilieu-politiken redan då hade tagit sin bestämda rigtning.o berjemte antages, att flerr Wern skulle hafva vid Posseska utnämningen till justitie-minister och representations-kommilteens tillsättning icke at nägra konsiderationor återhållits att lemna sin rådsplats, om ban ej af öfvertygelse gillat justemilieu-politiken. Att han i konseljen förmår mycket, det anses den nya privatbanklagen och författniogen om fria kolhandela bevisa. Minerva upptager en anmärkning emot privatbankerna, föranledd deraf, att i Smålands privatbanks redogörelse finuas 96,000 R:dr upptagna tillgångar af andre privatbankers sedlar, m. m., hvilket missbruk kan klifva vådligt och asynes strida mot konkurslagens stadgande, rörande reversbyten.o Tillfället begagnas, att, och detta med skäl, tillika klandra regeringen för sanktion af den nya privatbanklagen. TVCKT AND