Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1846, sida 2

sör att i ämnet höras; men det hade deremot ingen rätt att under bevakning låta derstädes inställa? honom, och ännu mindre, att, i trots af hans protest, aftvinga honom en penningesumma, som det varit kommendantens i Ystad pligt att affordra bonom genast vid det utländska passets uppvisande. Ärendet skulle hafva öfverlemnats åt Magistraten såsom den enda exekutiva myndighet inom staden. Denna myndighet hade det sedermera tillkommit att utreda förhållandet. Hade det då visat sig, att Jonas verkligen reste i handelsärenden; så hade han icke allenast måst erlägga den isrågasatte passasgillen, utan äfven blifvit dömd till erläggande af 300 R:dr b:ko i böter för sitt sorsök att vilja undansnilla kronan den henne tillkommande rätt. Man hade då vid saken ingenting haft att anmärka, emedan den på ett fullt lagenligt sätt hade från hörjan till slut blifvit handlagd. Hr gresvens oss påbördade beskyllningar för arg list, smådelystnad och bafsighet må stå för Ur grefvens egen räkning. På dem lönar det icke mödan att spilla ett enda ord såsom genmåle. ÖBlir utgången af saken, då den i ministeriell väg kommer att handläggas, till landshöfdinge-embetets favör — så mycket bättre då for det! Vi hafve dock våra goda skäl att förmoda något helt annat. Besannas denna vår förmodan, så torde vi nog ännu en gång återkomma till detta ämne, blottställde vi oss än derigenom aldrig så mycket för Hr grelvens och landshösdingens misshag. Ur Grefvens allusion på den anklang, som vi sägas hafva beräknat att värt klander aflandshöldinge embelets ingrepp i härv. Magistrats på privilegier grundade exekutionsrätt, skulle hos bemälte myndighet finna, ådagalägger endast, att Hr grefven äfven betraktar den såsom en af sina vedersakare. Det är just icke synnerligen sorsigtigt, alt så der gilva en blotta på sig, i händelse någon ville begagna densamma för alt hugga in med blanka vapen.