Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1846, sida 2

då OÅ E bH E US Åd Ee Ga. llamburgerposten af den 20 och Londonerposten af den 47 dennes hafva i dag på morgonen ingått. Utrymmet medgilver oss endast att i kort sammandrag meddela följande notiser från Portugal, som gå till den 40 dennes. Portugals öde är ännu oafgjordt. ben i ledband af kamarillan forda drottningen fortfar i sin envisbet och trotsighet. Hon har besvarat insurgenternas förnyade sorsoningsanbud med tvenne dekreter, af hvilka det ena förklarar de ännu förskonade insurrektionens hufvudmån för biltoge och det andra påbjuder, att ala icke militärer, som tagas till fånga med vapen i hand, 0 — Vt — genast skola sysiljeras. Insurgenternas aktier tyckas för öfrigt nästan hafva försämrats något. Marskalk Saldanha, som blifvit utnämnd till drottningens löjtnant i de nordliga provinserna, har i spetsen för den kungliga bären ryckt ut från Lissabon, och stod vid Sobral, i det insurgenterna under Das Antas stodo 40 wil derifrån i Cadaval. Ett misslyckadt försök har gjorts till den i Oporto fångne hertigens af Terceira belrielse; en engelsk köpman, vid namn Noble, har dervid komprometterat sig samt blifvit illa misshandlad af stadens pöbel. berigenom torde för iasurgenterna kinkiga förvecklingar uppstå med England. Landshosdingen m. m. Herr grefve C. GLöwenhielm har i gårdagens nummer af tidningen Medborgaren lut införa ett s. k. berigtigaude, rörande vår i N:o 267 af Handels-tidvingen meddelade relation om härvarande landsböldingeembetes olagliga förfarande emot utlåndske handlanden Wilhelm Paul Jonas. Herr grelven och landshosdingen bar, såsom man der sar, tagit bemalte relation som : ett anfall, rigtadt mot honom personligen, då det likväl, för hvar och en, som vill inse det: rätta, är tydligt och klart, att det icke var grefve Löwenhielm, utan Kooungens härvarande Befallningshafvande, som våra anmärkningar gällde. Vi yttrade, att bemälte Befallningsbafvande begått en olaglighet, då, han upphälde sig till afgörande myndighet i en sak, som icke lydde under hans domvärjo och vi (Ur grefven och laudshöfdingen torde ursäkta oss det) vidblifva ännu detta vårt påstående. Landshosdinge-embetet hade på sin höjd rätt att förvägra Jonas utbekommandet al hans pass tills det blifvit utredt, huruvida ban inom landet rest eller reste i handelsärender; det bade äfven rätt att läta kalla? Jonas till inställelse å landskansliet