Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1846, sida 1

de kommunala ärendernas handläggning skall representeras. bet sorhäller sig nemligen så, atteastadsmenigheten, eller borgerskapet, i ordets ursprungliga betydelse, såsom endast bestående af näringsidkare, till större delen sorändrats genom uppkomsten af en ännu talrikare medelklass och af en icke burskaps-ägande industriklass, som bosatt sig i städerna och som icke utan orältvisa kunna uteslutas från delaktighet i förvaltningen af städernas allmänna angelägenheter. De nya förhållanden, som redan i verkligheten inträdt, böra också af lagen erkännas, helst städerna endast kunna vinna på en sådan utvidgning af burskapsbegreppet och en sädan förändring i vilkoren för vinnande af burskap; genom hvilken innevånarne allmännare än nu skola använda sin formåga till befrämjande af kommunens välgång. Att denna reform ännu icke blifvit verkställd och att allmänna lagens föreskrifter om vinnande af burskap icke blilvit ändrade genom båda statsmakternas samverkan, förorsakar utan tvifvel Regeringen många svårigbeter och binder vid närin.gsväsendets ordnande efter friare grundsatser, hyllken omständighet de icke böra förgäta, som framdeles komma att bedöma den förväntade näringsstadgan. Då vi i fråga om landets rätt till handtverksdrift byllat åsigter, som äfven stå i strid med kommers-kollegii förslag, så anse vi oss böra erinra derom, att detta förslag innehäller en mera skenbar, än verklig, inskränkning i landsbygdens näringsfrihet. Ty då kollegium dels vill tillata gerningsmän idka 15 olika handtverk, eburu under vissa inskränkningar, och dels föreslår att fabriker och manufakturer utan undantag må inrättas på landet, utan att någon gränsbestämning mellan dessa yrken å ena och handtverk å andra sidan blifvit uppgjord; så finnes väl knappast något handtverk, som icke enligt dessa bestämmelser skulle kunna utofvas på landet. Så mycket mera oväntadt förefaller det da, att kollegium uti det underdäniga betänkande, som ätföljer sjelfva förslaget, upprepat de gångbara fördomarne, alt ståderna oundvikligen mäste förfalla och alt sjelfva benämningen af städer ej vidare skulle tjena till någonting, om handtverk finge idkas älven utom deras områden. berigenom motsäger belanhandet i sjelsva verket förslaget till hvars stadgande i denna punkt de momver snarare kunna lämpas, som blilvit uttalade i den välgrundade reservation, hvilken en af kollegii ledamöter algifvil. Vi anmärka detta, icke for att tadla, utan endast för att förringa verkan af de bevis, dem mången torde vilja hemta från kommers-kollegii auktoritet till skydd för städers nas monopolium. (Fortsättning soljer.) AA —