tIgIOA ålannen, och IUICTar ITIUSKTIII dl MK. Pe Palmblad. o. s. v. I det med dagens post ankomna 259:nde numret af Postoch Inrikes-Tidningar meddelas nedanstående nekrolog öfver vår nyligen aflidne, vidisrejdade skald, biskop Esaias Tegnår: Esaias Tegnr föddes å Hyskeruds komministerboställe i By pastorat af Carlstads stift den 15:de Nov. 1782. Vid 17 års ålder blef han student i Lund; 4800 e. o. amanuens vid akademiska bibliotheket derstädes; erhöll 4802, uti sin silososiska kandidat-examen, högsta betyge (laudatur) af alla professorerne, utom en enda, och blef således magister primus, samt straxt derefter docent i esthetiken. Utnämnd till gymnasii-adjunkt i Carlstad, kom han likväl aldrig alt tillträda denna befattning, emedan han nästan samtidigt utnämndes till akademi-adjunkt i Lund. 1806 förenade han med denna adjunktur vice bibliothekarie-tjensten och var notarie i silososiska sakulteten. Han ingick då äktenskap med dottren af det hus, der ban först såsom insormator i yngre åren inträdt, m:ll A. G. M. Myhrman. Ar 4811 belönte Svenska akademien hans skaldestycke aSvea med stora priset. Följande året utnämndes han, utan alla vanliga sormer, till professor i grekiska litteraturen vid Lunds universitet och pastor prabendarius uti Stäfje, och skref, vid sitt inträde i det andliga ståndet, det af en himmelsk skönhet strålande stycket aFprestvigningeno. Nu diktades och allmängjordes 4Axelo, KNaltvardsbarneno, åkpilogen vid Promotionen i Lund 18200, Säng till Soleno, hvilken Leopold satte främst bland alla bans smärre dikter, samt aFrithioss Saga, som, enligt Franzeus yttrande, aupphojt Tegnår ibland de främsta af den nyare tidens skalder och spridt hans rykte icke blott omkring Europa, utan ock till andra verldsdelaro, och skalden intog Oxensljernas plats uti Svenska akademien. 1824, samma är Frithiof gjorde honom odödlig, ställdes han på srämsta rummet å biskopsförslag och utnämndes till biskop i Wexiö. Huru han, såsom skolans och kyrkans foreståndare, uppfyllt sitt kall, derom vittna flera hans tal och de märkvärdiga prestmöteshandlingarne 48536. Straxt efter sin utnämning till biskop, blef han kommendör af Nordstjerne-orden (hvars lilla kors ban redan som professor burit). Efter denna tid bar han blott tillfälligtvis latit böra sin lyra, men man har anledning att koppas, det ett icke ringa antal nya, äfven större, poemer utgöra hans testamente till efterverlden. Efter ett under flera är vacklande helsotillstånd, hulvudsakligen förvärradt genom icke mindre än 6 nervyslagsattacker, som hemsökte den åldrande, insomnade ban utan plågor, lugut och stilla, på ellofte dagen efter det sista nervslaget, natten efter Måndagen den 2:dre November 4846, kl. hall toll. Frans Michaöl Franzön, som för några år sedan skret en lesaadsteckning öfver Tegnr, slutade den med följande ord: åoOaktadt det nordiska dels i andan, dels i ämnet af hans dikter, har hans poesi en sydlåndsk yppighet och skönhet. Med afsennde på sina friska särger och sin rikedom al bilder och tankar, kunde hon jemföras med en orangekrona, hvars starka och rena grönska prydes af mogen frukt bredvid den nyss spruckna blomman. o — ——u2——————