Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1846, sida 1

stiftningen, vållat att de skola kallas bor fastän de i sjelfva verket borde vara landthan verkare, likasom deras boningsorter kalläs städer, ehuru de snarare äro kopingar eller byar. Dylika handtverkares belägenhet skulle visst icke försämras, utan tvertom förbättras, om de ester bebag finge förlägga sina verkstäder till landsbygden. Derstädes är en lörening af olika yrken, utaf hvilka än det ena, än det andra kan utgöra en persons förnämsta sysselsättning, lika naturlig som nyttig, och derigenom blir äfven den öfverklagade jordstyckningen oskadlig. Enår de hittills anförda grunderna sor den billiga fordran, att landtmannen för sin beqvämlighet må i sitt granskap ega tillgång på handtverhare lika säväl som stådernas borgare få vara jordbrukare, hufvudsakligen afsett den landtliga befolkningens närvarande belägenbet, så skola de säkerligen icke ofvertyga dem, som hysa den föreställningen, att städerna till solje af en sädan näringssrihet nödvändigt skulle gå under. Detta påstaende upprepas beständigt med en tilllorsigt, som anser alla skäl och bevis öfverflödiga, och det skall i Sverige icke upphöra förr, än erfarenheten äfven här hunnit adagalagga motsatsen? Redan på förhand borde man dock kuona inse, att städerna fortfarande skola hålla sig uppe såsom rörelsens medelpunkter, såsom säten lör embetsverk, undervisningsverk och andra offentliga anstalter, och såsom hemvist för en mängd enskilda kapitalister. När dertill kommer, att handeln i stort alltid skall söka tull städerna och deras hamnar; så måste också alla slags handtverk, men isynnerhet sådana, som förutsätta hvarandras biträde, som fordra en lätt afsällning och tillfredsställa mera sorsinade behof, till följe af dessa fördelar bibehålla sig i städerna, hvarest också kännedom om industriens lramsleg och sorändringar lättast vinnes. landtverkarne i de svenska städerna utgöra ännu säsom fordom en ganska obetydlig del af dervarande folkmängd. Förhallandet i Stockholm hasva vi redan omnämt och några andra exempel: må utan särskildt urval ansoras. Så finnas innevånare handtverksmästare i Götbeborg . . 21,200 200 , Malmo ... 11,000 157 Lund d.. 6,o00 104 , Skanör ... 650 5 , Mariestad . . 1, 650 26 ,, Nord vc cs 780 9 h Öregrund .. 600 8 ÅÄr det då troligt, att icke lika många handtverkare skola finna sin utkomst i städerna, om andra få nedsätta sig på landet, eller att städerna skola gå under, om deras bandtverkare ej längre af lagen nödgas der uppehälla sig? Om man ej heller vill sätta tro till dessa grunder, buru vill man väl då förklara de ovedersägliga fakta, att städerna icke blott försvarat sin ställning utan gått betydligt framåt i alla de europeiska stater, som infört näringsfrihet på landsbygden? vi erindra i detta bänseende om England, Frankrike, Holland, Belgien, en stor del af Österrike, hela Preussen, Båyern, Wärtemberg, Baden, Nassau samt slutligen Norrige. Hvarest näringsfriheten längst ägt rum, såsom i England, der är också städernas tillstånd: mest blomstrande, och bvarken Frankrikes eller Tysklands Rhenländer sakna ett stort antal rika städer, fastän dessa icke blott blilvit beröfvade sina näringsprivilegier, utan till och med sina stadsprivilegier, till sjelfva stadsinnevånarnes allmänna belatenhet. Oaktadt näringsfribeten i Preussen är jemförelsevis ny, och oaktadt detta lands städer i vida högre grad än landtkommunerna äro bolastade med dryga skulder och skatter, bufvudsakligen till följe af de gamla realprivilegiernas infriande, så hafva dock både de större och de medelstora städerna i sednare tider silliagit i rörelse och handtverksdrist, hvarjemte deras besolkning okats i ett större forhållande, än landets. Endast några obetydliga städer, som förut mest AA 8 AA AR 1. 1 N 1