En gammal tvistefråga. upptagen fo till ny granskning. Läsaren torde erinra sig, att vår Stockholmskorrespondent i N:o 200 af denna tidning för den 5s:ste Aug. d. å., rörande injuriemål i trycksrinelsväg, framställde äsigter, som vi icke ansågo oss kunna biträda. Skålen: hvarföre vi icke kunde det, losvade vi att framdeles adogaläggna. Under tiden upptog Dagligt Ållehanda, uti sitt 206:1e N:r, den al korrespon denten kastade stridshandsken, hvilket gaf denne anledning, att i vär tidning, N:o 212 för den 14:de September, uppträda för att sorsvara de af honom i ämnet uttalade åsigter, vid hvilka han förklarade sig vilja förblifva, dalla betänkligheter hos Herrar tidningsredaktörer oaktadt.5 Sedan den tiden bar frågan hvilat; men då den gåller en stor och vigtig princip, icke allenast i vär lagstiftning, utan älven i vår yitranderålt, hafve vi, vart gilna löfte likmitigt, ansett den böra ånyo upptagas, för att underkastas: en allvarligare granskning. Visserligen tilltro vi icke oss, ant på längt när kunna uttömma ämnet; men något mera ljus öfver deisa uma hoppas vi dock kunna sprida, sedan skälen å omse sidor blilvit vägde mot hvarandra. E Vir korrespondents anmärkningar mot det nu existerande rätlegångssättet i tryckfrihetsmål, hvad beträlsar injurier, äro i korthet söljande: : 4) Tryckfrihetslagen är i detta. fall icke ändamassenlig, emedan gen lemnar för stort spelTum åt jurymännens godtycker 2) Sammansättningen al jurydomstolen, sådan som den nu besinnes, är felaktig. 5) En person, hvars heder ossentligen blifvit angripen, bar, om ban i laglig väg vill soka upprättelse, ingen sådan att sorvänsa af en svensk trycksrihetsjury, a emedan den icke grundar sitt beslut på utförda, med villnen styrkta domstolsforhandlingar, utan b) endast och allenast på eu skriftligt käbbel mellan parterna, under den så kallade skristvexlingen; hvaraf soljer, c) att dess domslut sällan kan blisva rättvist. Korrespondenten föreslår fördenskull, a) act laga domstol skulle få utreda alla enskita, dylika mål, liksom mundtliga yttranden, Vilka å ära avgå; bj att vittnen a begge sider skulle få alhoras, för ästadkomwande af tevisning, c) att domstolen, sedan det juridixa faktum sälunda blifvit utredt, skulle sor en vålorganiserad, opartisk jury få sramlågsa rausabningen och aagifva de lagrum, sov kunna ilragakomma att tillämpas, så val efer lagens fulla stränghet, som under mildrarde otuståndigbeter; hvarefter det d) borme tillkomma juryn att bestämma påföljden. — Så länge icke eu så beskaffadt rättegångssätt i tryckfrihetsmal, som angå personliga förolämpningar, eger rum, anser kurrespondenten, at usjelfhumnden måste supplera lagens brisler-d latom oss gå i odniag med anmårkninagarne och till granskniig upptaga desamme! 4) Tryehfrihetslaget ar i sädana sall, som angå personliga förolämpningar, icke ändamålsenlig, emedan, den lemnar för stort spelrum åt jurymannens jodtycke. 2:dra womente al 5:te 2:n Trycklrihetslagen stadgar, att le, som till jurymän väljas, skola vara för mebborgerlig dygd väl kände personer, samt attde först sedan de efter lag blifvit af domstoln ojäfvige förklarade, kunna till ett sådant val ifrågakomma. 5: dje momente af samma 2i trycklrihetslagen stadgar, at juryn å den dag; då den sammanträder fö alt afgifva sitt utslag i ett förevarande tryckfihetsmål, innan den till granskning företager saen, skall inför domstolen allägga följande ed aÅllsvälgige Gd! Du skådar mitt hjerta; afaän n: AÄllsanda hoa är anlofk unnsat före