Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1846, sida 3

———————————— icke sälja, de äro dig nödiga och sannolikt skull du få mycket litet for dem. Kusimir ville väl icke ingå på Marias förslag, men hon nodgade honom all gå in till henues mor. — Banna Kasimir, söta mamma, ty han vill icke emottaga ett lan af fem thaler, utan säljer hellre vigliga velenskapliga böcker för en spoltstyfver. Alven modren förenade sina böner med sin dotters, och med tacksamhet i hjertat såg sig Köstinir snart olverlalad att icke längre vägra emottag lånet, — Men huru långt skall väl dessa penningar förslå? sade han till sig sjell, då ban dagen despå endast hade hältten qvar, och läkaren åler föreskref ett dyrt läkemedel samt tillika uppmanade den sjuka att stärka sig med kraftiga soppor. En kall vind susade genom springorna på det lilla fönstret till frå Wodnickas rum; lampan som stod på bordet, siämtade matt hit och dit; kyrkuret slog tio, och Kasimir Dortskickade den af sömpen Ölverväldignde pigan, ty han ville sjelf vaka hos modren denna nalt. Olikartade tankar genomkorsade hans unga sinne; de ålerkallade i hans minne hans sforelna väleörarinna; tärar af rörelse suktade hans ögon; han såg på sin lidande mor, och ur hans hjerta stego varina boner till himmelen. Så lrasmirädde for hans ögon bilden af hans älskade Maria; en sn-artsam suck banade sig Väg ur hans inre, ty sramiiden kunde icke närma ultsigten lill denna IYCKa. Ja, om hon ännu lefde, hon som engang så vi älgörande hjelpt honom. då skulle hans belägennet icke hafva varit så bitter. Så drömde Kasimir, halft sofvande, halft vakan