moset om AL— — — — e — —— Sin vilgörarinna; derester betäckte han surstinnans älskligt leende porträtt med en svart slöja, sedan han sästat en krans af eterneller omkring det. Vid sin farligt sjuka moders säng salt Kasimir, genomträngd af djupt bekymmer. ty till den lidandes räddning voro redan alla sedan längre tid gjorda besparingar medtagna. Med outirotilig slit arbetade den unge mannen vid landträtten i Posen, likväl fick hav ingen lön, utan hela hans inkomst bestod blott i det han förvärfvade genom några timmars undervisning, hvilken han dageligen meddelade generalskan Åis söner. Inseende, att han vore tvungen att sälja en del af sina böcker, för att kunna bestrida de nödvändigaste utgilter, kysste han den älskade InOdrens hand, utvalde några för ögonblicket mindre nödig böcker, och var just i begrepp all gå ut på de tan, då han i sorstugan mötte den lilla Maria, grannens dotter. — Ivarthän så brådtom — och med en sådan packe böcker, herr Kasimir? sragade det älskvärda barnet med vänlig röst. — Min mor behöfver hjelp, bästa Maria. — Icke sannt — du älskar mig ju, Kasimir? — Ack! de älskade hvarandra så ömt. — Du tvifiar visst icke derpå, dyra Maria, svarade han sorgsen, i det han tryckte flickans lilla hand till sina läppar. — Jag tvislar icke, och derföre är jag också säker på, alt min Kasimir skall af mig emottaga ett litet. lån af fem thaler, hvilka jag nyss erhållil för några broderade: arbeten. Men böckerna får du