Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1846, sida 3

de; föremålen började omsväfva honom i santasti-— ska bilder, men snart sammanslöt allt i ett töcken jör hans Ögon; omgifven af en strålande gloria tramstod för hans blickar en englagestalt, bekransad med hvita liljor — det var engeln Elies! — Fröjdfullt sträckte han händerua upp mot den älskade uppenbarelsen. som vänligt leende talade till honom: oDu, skall blifva lycklig. ty du är en Sod sen Och långsamt försvunno återljusstrålarne, en mild musik hviskade omkring honom, bilden försvann, mörkret inföll åter och plötsligt vaknade han. Veken i lampan var nära utbrunnen; från andra våningen i huset midt emot, Svälvade tonerna af den sköna grefvinnan T:s herrliga säng, Kasimir gaf kunpan ny näring och, likasom genomträngd af nytt hopp, satte han sig vid sin mors säng. Hon kunde icke sofva mer, utan betraktade Elises vänliga porträtt. Då erinrade han sig, alt han ännu egde qvar den louisdor, som han fick till skänks af furstinnan. — Skall väl den jernhårda nöden tvinga mig att använda den? tänkte han vid sig sjelf. Om jag köpte en lottsedel till lotteriet, kunde jag kanhända genom en tillfällig vinst belrygga min mors framtid — och Marias — och hennes mors — men nej, tillade han, detta minne är mig för dyrbart, Omkring klockan åtta på morgenen. gick Kasimir upp i det verk, der han var anställd, och på vägen mötte han juden Schmul. som erbjöd honom lotter till Berliner-lotteriet. Försök er lycka, min herre; om några dagar sker dragningen Han kunde icke längre emotstå frestelsen, utan köpte en sjerdedels lott. Så förflöt en vecka, och den unge Wodqnicki satt hemma och läste i en oerhörd