Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1846, sida 3

se, eller, hvad som är det samma, ett storre inesse för skådespelet. Nästan all fruktan sorsvinr för en Montes kaliblodighet, eller tillochmed r en Chidaneros sjelftillit; ulgången at striden är lvifvelaktlg, emedan man deremot känner sig tagen al eh smärtsam ovisshet, när man ser rjan darra i en Sobresalicots band. Den andre tjurens försia bedrift bestod uti att så Idsamt kullkasta en picador, alt den arme djefIn blef bortburen med bräckta refben; eu annan cador intog hans plats. Denne sobresalient var indre tapper och duglig; han ville ej uslagona sig n staketet. och, vakladt mängden hyssjade ål nm oe kastade apelsiner i hufvutlel på honom, lle han likval icke göra de 3 anordnade steg fram ot tjuren. En alguazil kom och betallte hon 1Il tU rycka fram; den olycklige dref darrande på i hast. Räppeligen hade hästen tagit el steg, rrän tjuren angrep. I ställe för att sticka den i gen, träffade picadoren den i buken. Straxt resig åskådarne med törbittring och från alla håll rdes ropet: Tarrest med honom! I arst! Ropen tilllogo, emedan tjuren, i ställe for t taga hästen, angripit mannens lär, och kastat nom ar sadlen, ulan all kullvräka hästen. Bravo, ro! ropade man, bravo! och i arrest med cadoren! Den arma satans ena lår var senomrradt, och endast lazarettet kunde rädda honoen in arrest. Den spanska publiken är obeveklig, när romachiens lagar olverträdas. Den upprätthåller ed stränghet turens rättigheter, och beklagar den lid, när den träffas emot reglorne. Tjuren kastade 3 eller 6 hästar omkull, och emotg bandilleros. Alla kännare hade förklarat den lömsk, som dess föregångare, då en sobresalit, på det genom en trumpetst öl gifna tecknet, ige mannen handterade muletan, gissade jag tän jag var oinvigd, att han blott dåligt förstod konst, och jag tillstår att jag blef rädd, då jag re ganger såg honom taga hauden till pannan, g matadorens värja. Af det sätt, på hvilket den