nallagförslaget; polemiserar med Minerva och uppgifver, på Posttidningens? uppmaning att få veta, när och hvar P. T. anfallit ssatsrådet Wern, att detta skett i N:o 287 för år 4845: en beskyllning, som likväl Posttidningen, med något sken af rätt, bestrider. Anfallet är nemligen ganska väl masqueradt. vinterbladet uppstätler den frågan: Hvad göres oss mest behof i lagreform? och visar, på goda skäl, att det år en reform i rättegångs-sättet och i domstols-organisationen. Den skildring, som i artikeln göres af brottens tillvext och deras ållt betänkligare vilda natur, är sann. Men nog sinnas dertill andra wedverkande anledningar, än blott domstolsväsendets brister. Ått dessa likväl mycket bidraga, är beklagligen en sak, som borde framkalla stora samvetsförebråelser hos dem, som i trettio år mothållit lagreformen och derigenom gjort det snart sagdt omöjligt, att ännu på lång tid komma till grundliga rättelser af det formella i lagskipningen. Etlt sammandrag af justitie-statsminislerns berättelse angående civila rättegångsärendena och brottmålen för år 4843 meddelas; och artikeln ur a4lEpoque, e angående Schles:big-Holsleinska frågan, sullloljes. En artikel, undertecknad O. A. och som ej säges insänd, utan synes vara på något sätt adopterad af Allebanda-redaktionen, söker gifva åt Norrköpings-ansträngningarne och statyväsendet en vacker färg. Allt är ett verk af tacksamheten, så förstenad den än är. Efter den principen kunne vi boppas att snart få statyer i alla gathörn och på alla korsvågar; ty skola konungastatyer resas straxt efter döden, så blir det aldrig brist på ögontjenare, som föreslå subskriptionerna, hvilka under de ärftligt monarkiska ställningarne då svårligen kunna afböjas cller vägras. På sjelfva saken att pryda allmänna platser med statyer, kan man villigt ingå. Det är en uppmuntran till konsten, som väl då bör egnas ät den inhemska talangen ; det är ett medel till skönhetssinnets utveckling hos folket. Men nog bör väl valet af föremål ske i en nationell och icke i blott en krass lokal anda, så vida monumentet skall kunna anses såsom en nationell hyllning. Den enda afvikelse derifrån synes kuuna vara, om man vill med statyer afse ett specielt nyttigt föremål, t. ex., såsom i Brässel, ata det förenas med en vattenkonst. I thy fall kan naturligtvis föremålet bero af en sochenstamma, en fabriks-societet, eller till och med helt simpelt utaf en snus-malare. kllehanda har en korrespondens-artikel från Tund, som lemnar en ganska märkvärdig och i hliakilliga afscenden rätt misströstande skildring af tillståndet vid dervarande universitet, beledsagad af flere andra rätt begrundansvärda anmärkningar. Så länge likväl akademierna stå under sina konsistorier och kanslerer, och icke under de ansvarige ministerdepartementena, och så länge ej larofrihet framförallt der råder, så blifver allt blott fromma oönskningar. Svensaa Minerva bar asslutat sitt bemödande alt sprida än mera ljus i sakerna; och detia kan möjligen leda till, att ljuset nu börjar att komma fram. Uvad Minervas lHjus beträffar, så var det nemligen ett så