Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1846, sida 2

lIYd396910 1IUur pbGU120 i:iäi 8 6 A8MEe 1 eljest torde nog det obäkliga djuret draga PkroI nobåten ned med sig i djupet. A — EIOMIn.mer från österlandem-e Herrskare, klädde i purpur och guld, men nakna på kärlek, säg mig, hvad äro väl de? Åro ju tiggare blott. Tiggarn, som älskar och älskas igen, hvad han? — En furste utan krona och stat; rik i den djupaste nöd. II. aVarde ljus!e Så skaparens röst i allfamÄ nande natten hördes ljuda en gång, och hans befallning vardt lydd: Du, Fatima, slog ögonen upp, ivå solar, för hvilkas . j härliga, strålande glans mörkret drog bort ur min själ. III. O, att en sjö jag vore och du den sol, som uli dess lugna , klara kristall såge sin tjusande bild ! O, att en källa jag vore och du den blomma, som, vänligt nickande, böjde sig ned öfver dess svalkande brädd ! O, att jag vore en slängel och du dess doftande lilja, vore en myrten och du fogeln på gungande gren ! IV. Egde jag än myriader af lif, myriader af sijertan, o, Fatima, för dig offrade alla jag dock. V. Den, som ej tror på kårlekens makt, må han träda en gång till säångarens grönskande grist, gömd i cypressernas skygd; nämner han då min Fatimas namn, o, det tjusande, ljufva ! skall han ur grafvens djup höra en klagande suck. VI. Brände till aska du än, Zaide, mitt klappande hjerta, ack, hvad hjelpte det väl? Ilvarje dess minsta atom älskade dig ju med samma kraft, som fordom det hela; kärleken känner ej död, känner förintelse ej. ) Från Persien; efter Mohammed Schemseddin, kallad Hafiz, som lefde i slutet af 14:de och början af 45:de århundradet efter vär tidi råkning. y döassång. Denna sorgliga s säng, som sjöngs soreliga sång. som sjöngs al 6000 Il menniskor, gjorde detta ångstens ogonblick verkigen hemskt. Matadoren var blek som en bildstol,