Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1846, sida 2

elfvorna, instoppar i stället en tapp af hampdref och syr ihop aret. Det är alltid folk tillhanadför att göra detta. Gallardos häst förskonades fran deuna operation. Det var ett stackars svart kreatur, som blott hade ett öra. Ryttaren satte nu sina langa sporrar i dess sidor, och satte den i kort galopp mot fienden, som i en utmanande ställuing stod alldeles orörlig midt på cirkus. Hade Gallardo haft med en annan tjur att göra, skulle det röjt en hög grad af djerfhet, att anyo rårma sig den midt på cirkus, men med en så farlig tjur, som denne var, var det nåstanen galenskap. En picador får icke aflägsna sig mera än 6 åå 8 steg från staketet, ty i fall han kastas omkull, sä är han i tjurens väld, han har intet försvarsmedel och kan ieke flykta; lanseu är en onyttig stäng, och jernskenan kring högra bevet hindrar honom från att springa. År ban alltså längt ifrån staketet, skall tjuren kunna hafva -önderslitit honom många gånger om, innan han når det. Gallardo räknade på styrkan af sin arm, men han hade icke beräknat det antal minuter. hans häst kunde lefva. Det arma djuret dog. Dess fötter hade snärjt sig i tarmarne, och så start den kommit midtför tjuren, sjönk den plötsligt till marken. Picadoren föll ned emellan hästen och fjuren. Denne sprang straxt fram och kastade sig öfver honom. Men han förfelade sitt språng. De förfärliga hornen skrubbade blott hans sidor, men hästens sadel fick deremot uppbära stöten. Tjuren stannade derefter plötsligt, vånde sig om och förnyade angreppet. Gallardo skulle nu hafva varit förlorad, om icke en matador i samma ögonblick kommit emellan. Det var el Chiclanero (det villsåga en som var född i Chiclana).