Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1846, sida 2

mm UUuUuUuiii www — — — — Det var knappast 3 alnar emellan menniskan, som försvarslös lag utsträckt på marken, och tjuren, det vill såga emellan picadorens lif och död, då Opbiclaneron fattade odjuret i svansen, hvilket straxt rasande vände sig om. Det skulle vara mig omöjligt att beskrifva den vilda vals, som de uppförde tillsammans; och de ofantliga språng, som det vilda djuret tvingade matadoren, som icke ville släppa tag, att göra, Imellertid hade Gallardo rest sig upp och haltande nätt staketet. Chiclaneroen slapp nu tjuren, som hämnade sig öfver det första nederlaget genom att i tvenne språng upprista buken på de ä arenan qvarblifna picadorers friska hästar. Fem döda kroppar lago alltså: på stridsplatsen, det vill dock icke säga mycket; i Sevilla har jag sett en hvit tjur döda 13 hästar på minure. än 10 minuter; emellertid tyckte publiken, att tjuren gjort nog och man ropade från alla häll: bandilleras! bandilleras! Pa ett tecken fran presidenten, som samtyckte till folkets begäran, försågo sig de lättaste C hulos hvardera med tvenne med pappersremsor prydda pilar. Tjuren hade ledsnat vid att stänga ilijäl håstar. som ideligen ersattes af nya, och att vända upp och ned på ryttare, som alltid reste sig upp igen. Han började derföre att med all makt förtölja Bandilleros, som med en förvånande snabbhet flydde framför honom. Jag har sett desse menniskor i det ögonblick, tjuren skulle rusa på demy göra ett hopp öfver dess horn med fara att blifva spetsade på dem, om de fallit ned på hufvudet af densamme. Chiclaneroen gjorde det ännu bättre. Förföljd med en förfärlig hastighet, och varande på vippen att blifva upphunnen, vände han sig plötsligt om, såg stadigt på tjuren. som stan