Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1846, sida 3

all jag trodde, att han var qvåsd; men en picador skall just salla på det visct. Hans häst tjenade honom till sköld, såsom jag snart sick Ullslle öfvertyga mig om. Tjuren vände rasande tillbaka till deu störtade hästen och borrade ånyo sina begge horn in i dess buk, ur hvilken inelfvorna vältrade ut på arenan. Chulos skyndade nu fram och afvände tjurens uppmärksamhet, medan man drog fram picadoren undan hästens döda kropp. Men då tjuren fick ögat på den andre ryttaren, lemnade han de vackra dansarne, som svärmade kring honom, like bn. och rusade mot hicadoren.På 4 stegs afstånd från denne stannade han liksom för att välja sin plats; ryttaren var Juan Gallardo, den täppraste af alla Spaniens picadorer. I stället för alt afvakta tjurens anfall, red han dem till mötes. Hästen stegrade sig, för att bättre kunna springa, rytlaren sänkte lansen.: för ett ögonblick voro alla betagna af en förfärlig ångest. Med en exempellös djerfhet kittlade Gallardo sin siendes näsborrar med ändan af lansen. Tjuren störtade fram i ursinnigt raseri. Gallardo rände lansen i dess venstra bog, och höll den med en sådan kraft, att vid tjurens anfall den starka askestången kröktes som en båge, och bröts af som ett rör; derefter borrade tjuren sitt horn i hästens sida, kastade omkull den, 6 steg från planket, ofvanpå dess rylla-e, sprang öfver sina tvenne offer, och rusade emot den tredje pi cadoren, hvars häst en sekund efteråt rullade bort på arenan med uppristad buk. Bueno to ro! Bu eno toro! fen härlig tjur! en härlig tjur), tjöt massan. (Fortsättes.)