Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1846, sida 1

Annat år, om den, som har uppdraget å ena sidan redan; för det äfven å den andra; hans dubbla roll berör då at dubbelt uppdrag; och haus inslytande, vigten af hans ord äro äfven fordubblade. En embetsman, åt hvilken folket af egen drist och utan bearbetande skänker förtroendet af att lagstifta och beskatta å dess vägnar, uppträder i den vackraste dager, hvari en medburgare kan visa sig. Om sumagterne till båda ombudsmanskapen äro utgilne af den ene; eller den ena af honom och den andra al sådana, som endast af honom bafva sin sullmagt, så kommer det alldeles på ett ut. Af bada sorterna vill man ocksa: bade embetsmanna representanter, som omedelbart iutråda på grund af sin från kronan erballlja sullmagt, och sådana, som intråda på grund af andra embetsmåns val och af dem uwuärdad sullmagt. — I detta anspråk alt föra talan för bada af två diskuterande, utan att balva uppdrag af mer än den ene, ligger någonting naist oblygt. Embetsmännens ställning till Kronan och folket måste i ett samballe; der någonting sadant vore antaget, blifva alldeles egen; abnorm; embetsmanna-klassen skulle der utveckla sig till ett missfoster, hvarom man har svätt att göra sig någon föreställning; sasom embetsmån blefve den folkets herrar, såsom representanter Kronans. Ifrån en regering måtte vål aldrig kunna utgå nägot bemodande att befordra den vidunderliga planen; ty uuru kan hon böppas slå sig ut med en corps af tjenare, som tillika äro herrar och pröfva hennes framfarna förhållande, anvisa det blilvande, bevilja anslagen och kontrollera deras användande; och detta på grund al en magt, den de satt genom en utnämuing, hvilken utgatt just från kronan; Vi balva längst uppehållit oss vid klassvurmarnas funderingar och embetsmanna-klassens representations ratt, emedan deona tyckes vara deras egenillga skote-barn, och emedan bon utgor det bade krassaste och barockaste af alla sunderingarna. Hos sal. Constitutions-Utskottet var meningen Ögonskenligen blow alt genom embetsmanna-klassens instickanda bereda en ny styrka och ett nytt utvidgniagstillsälle för bördsklassen. llos andra, som icke äro älskare af denna sednare, synes meningen vara att tillskapa nagot, som just skulle ersätta henne, Det besynnerligaste vid allt detta är, att vårt konservativa parti med glädje och jubel hålsar yttringar al båda dessa äsigter, ehuru grundeligen stridande mot hvarandra de äro. Nöden måtte vara så stör, all man är färdig till att antaga allt, blott man slipper denna forskräckliga, at hela nationen utsedda represemation, bvarmed den ofantligt öfvervägande natiouen hotar: Också är det troligt, att det stackars folket, som icke skyr att lata kalla sig konservativa, ebu:u deras åtskilliga sunderingar iche blott åro med hvarandra oförenliga, utan ock jemmerligen oförenliga med det gamla; icke klart inser, bvad det forehalver; hvilket bäst skönjes deraf, att projekterne alldrig framläggas fullständiga och praktiskt genomförda, så att deras gång och resullater kunde hlert inses. Skedde detta, så skulle lorsäktarne, då de sago hvarandra i synen, ovilkorligt nt brista i ett gapskratt, så vida de notabene icke voro så ångslige. Innan vi sluta denna uppsats, böra vi yitra oss något om de skäl, hvarfore klassvalen skulle vara att sordraga framlör de samsålde valen, d. v. s. de vådor, dem desse sednare, men ej de sorre supponeras innebära. Ånmårkningsvardt är, att klass-valens sorsåklare icke funnit sig behofva i ringaste matto taga i betraktande några vador eller ens olägenheter från motsatta hället, hvilket förmodligen skall betyda att inga dylika finnas, eller att allt dat, som vi. här förut betraktat, är idel inbilluingssoster och icke eger någon verklighet. Det skall 031.12 färmanlligson vara orinet ur luiftonatt