Jag vet; att allt det föregående blott på Amerika äger fullkomlig tillämpning och för det nårvarande icke kan utsträckas till Europa i allmäånhet. Sedan et halst århundrade, hvarunder lagarhe och vanorna med oerhord kraft drifva flere europeiska folk ul demokratien, finner man icke, att mannens och qvinnans inbördes förhållanden. bos dessa. nationer blifvit ordentligare och sedligare: Deremot visar sig på vissa ställen motsatsen deraf. Hos vissa solkklasser är sedligbeten större; hos folket i allmänhet synes den svagare; Jag fruktar icke att anmärka detta, ty jag har icke mer läst alt smickra mina samtida, än att lasta dem; Detta skådespel är egnadt att väcka mycken oro, men icke förundran. Den lyckliga inflytelse; som ett demokratiskl samhällsskick kan ut. öfva på sedvanornas regelmässighet, är ett af dessa. förhållanden; bvilka först med liden kunna upptäckas; Om jemlikheten befordrar sedligbeten, har deremot det samhällsarbete, som srombringar jemlikheten, en ganska bedröslig verkan på sederna. Under det ombhildningstillständ, hvari Frankrike sedan femtio år befinner sig, hafva vi sällan haft frihet; men alltid oordning och utsväfningar. Midt i denna ideernas allmänna förvirring, detta opinionernas allmänna vacklande, och bland denna osammanhängande blandning af rått och orätt, sannt och falskt; rättmätigt och faktiskt, har den. offentliga dygden blifvit otillförlitlig, och den enskilta moraliteten vacklande. Men alla revolutioner; hurudana ån deras söremål och deras organer varit, halva i början haft en dylik verkan: Tillochmed de, hvilka slutligen gjort. sederna strängare, hafva i början gjort dem slappare. De ulsväfningar, hvartill vi ofta äro vittnen, synas mig således icke kunna vara länge. Detta antydes redan af. märkliga tecken. Det. finnes ingenting, hvars förderf är ömkligare, än ev aristokrati, som: bibehåller sin rikedom efter förlusten af sin makt, och som, inskrånkt till laga njutningar, ännu äger mycken ledig. tid. De kraftsulla passioner och de höga tankar, hvilka förr lifvade den, försvinna di, och man ser hos henne ej mer något annat, än en mängd små frätande laster, som fästa sig vid henne såsom maskar på ett kadaver. Jag. har visat, huru folkväldet upphäfver eller modilierar de särskilta olikheter, sour samhället alstrar; men är detta allt, och inverkar det icke slutligen. på denna stora olikhet mellan man och qvinna, hvilken ända till vår tid bar synts äga sin eviga grund i sjelfva naturen? Jag är af den tanken, att den förändring af samhället, bvilken tillvägabringar jemlikhet mellan far och son; ljenare och herre, och i allmänhet emellan lägre och bögre, höjer qvinnans anseende och allt mer kommer alt göra benne jemlik med männen. Men. här har jag mer än någonsin behof af att väl förstås; ty det finnes intet ämne, i bvilket vår tid lemnat sin råa och utsväsfvande inbillning ett friare lopp. I Europa finnas menniskor, bvilka förblanda könens säårskilla egenskaper, och af mannen och qvinnan vilja göra icke blott jemlika, utan lika väsen. De gilva beggedera samma förrättningar, pålägga dem samma pligter och tillerkänna dem samma rättigheter; de hopblanda dem i allting, i arbeten, nöjen, affärer. Man kan lätt soreställa sig, att de, genom bemodandet att sålunda göra det ena könet lika med det andra, förnedra båda två, och att ur deuna grofva blandning af naturens verk aldrig annat kan stamga, än svaga män och oärbara qvinnor. Så hafva icke Amerikanarne sörstått den art af demokratisk jemlikhet, som kan uppkomua mellan mannen orh avinnan. De hafva ancatt