såsom sådan af armeen aktad och ärad; bör allans metalliska Majestäta (såsom en tidning rätt roligt kallat statyn,) omgilvas af härens representanter; och ban gör sig sorvissad att de sjelfva bestå resan, samt önskar all de måtle begagna vid tillfället de äldre, under förra regeringen brukliga unilormer. Man ser af denne agamle. militärss godtrogna vålmenng, buru lätt den der statymanien sorvillar mången. Den beskedlige mannen tror, alt det är åt härsöraren och lagstistoren, som man uppför monumentet, då likväl det, lätt ioses, all det är ät prohibiuv-beskyddaren, som hyllningen egentligen gilvesSvenska Minerva, som blifvit ovanligt dyster vid hostens annalkande, satte sig första dagen i slagtmivaden ned at göra poliliska betraktelser osver denna verldens sasånglighet. Det var naturligtvis på Aftonbladet hon då, som alltid, hade sina blickar fästade, bvarmed hon ej afser tidningen eller dess redaktör, utan egentligen förläggaren. Det var för bonom, som gumman höll en rigtig böndagspredikan på Thorsdagen, sädan att vi måste se efter i almonachan, om ej redan. påskfullmånen, genom nagon — planetarisk kullerbytta, oss ovetande dade nyss gäll förbi, och gumman vid allärden gjort sitt testamente. Men så var det dock ej, ntan synes den kloka frun endast trott sig gora den liberala sidan ett grulligt skälmstycke med den försäkran, att hon sjelf önskade slut pa balft-om balft-systemet eller taskspeleriet, och alt en hop nDamngilue af det s. k. liberala parliet skulle intaga rädgifvare-platserna, hvilket bon trodde, att Allonbladet numera ej sjelf onskade. Altonbladet bar dertill svarat, på säll vi redan omtalat. I anledning deraf bar Minerva börjat en artikel om konseljens epuration;o men som i dess små spalter utminuteras så forsigtigt, att vi icke ånnu deraf. kunna göra oss rätt reda för meningen; hvarsore vi ock uppskjuta med alt. närmare grauska densamma. Minerva berättar, alt vär korrespondents öppenbjertiga yttrande, att, om ej innan riksdagen sakerna, finge en annan gäng, behofdes skickliga volter för det politiska taskspeleriet, vållat hos vissa loyala ett så bäftigt illamående, alt 60 Hoftmans droppar mäste anlitas. Man kan, af Minervas stora erfarenhet, i samma slags kinkiga belägenhet, troligen med visshet sluta, att bon funnit en lika dosis af Prinsens droppar icke vara tillräcklig att alhjelpa lijertklappning.